ett farväl

Idag, efter telefonkontakt med spec mvc, står klart att jag efter denna kurs slut

kommer att ta mitt andra studieuppehåll från sjuksköterskeprogrammet.

I fredags hos läkaren bad hon mig fundera över om inte sjukskrivning ändå skulle vara det bästa.

Jag kände hur alla känslor vällde upp inom mig och blev överrumplad av all trötthet och ont jag dragits med på sista tiden.

Jag har på något vis förträngt sådana känslor eftersom tanken varit att försöka studera så länge som möjligt.

Men efter lite övervägande under helgen bestämde jag att det får bli sjukskrivning.

Och nu känns det skönt.

Sorgligt är det dock att jag nu för andra gången måste ta farväl av en bunt härliga människor jag precis lärt känna.

Framför allt min "skrivkompis" S.

Imorgon är sista seminariet, vilket innebär att det blir lite av ett avsked.

Förhoppningsvis håller vi kontakten ändå.

Ja och ryggen blir inte det minsta bättre.

Jag får så dåligt samvete när E med sina mjuka fingrar klappar mig på huvudet och säger -"Mammis ont". Jag vill ju vara den allra bästa mamman för henne.

Min privata sjukgymnast (ja, N alltså) är gudomlig som masserar så gott det går.

Det verkar dock handla om någon inflammation i ryggen (eventuellt kring ett revben), så någon massage just där är det inte tal om.

Istället är det värmekuddar och alvedon som gäller.

Imorgon ska jag undersöka om det finns någon möjlighet att få tag på en TENSapparat.

Jag behöver ju iallafall en till förlossningen, så det kanske är möjligt att få låna en i förtid (om inte annat från primärvården).