aldrig för givet

Jag skrev det som om jag tar det för givet.

Det gör jag inte.

Inte för en sekund.

Jag vet att mörkret lurar där bakom.

Även om jag försöker ägna mitt liv åt att se det ljusa.

Det kroppen har upplevt, minns den.

Och jag har varit där.

När jag trott att vi skulle ses om ett år -

- men när jag istället fick återvända alldeles för tidigt. Tom.

Jag vet.

Därför tar jag det inte för givet.

Men jag hoppas.

Jag hoppas så innerligt.

Lilla älskade mirakel, fortsätt må väl och kom ut till oss levande!