själar säger aldrig farväl: äntligen

torsdag 20 januari 2011

äntligen

Så trött och sliten men ack så lycklig. Jag har precis avslutat mitt sista pass och snart rullar jag hemåt. ÄNTLIGEN!

3 kommentarer:

Linda sa...: Härligt vännen!!! Du är BÄST! <3

Stora kramar; 20 januari 2011 kl. 13:59
Unknown sa...: Gott, njut!; 20 januari 2011 kl. 22:24
c sa...: Den där lyckan går inte att ta miste på i ögonen, underbart att det är över :-); 21 januari 2011 kl. 08:21

Jag skriver om mitt liv som mamma till pojken Troy som inte överlevde samt till underbara lilla Eira som, i oktober -09, kom med lyckan. I juni -11 berikades vår familj med ytterligare ett mirakel, älskade Disa och i april -15 kom vår tredje magiska flicka Unni.

Jag skriver om mammalivet med barnen på olika platser, men alltid tillsammans i hjärtat. Om resan med en dotter och syster som har den elaka sjukdomen, Dravet syndrom, men som också varje dag påminner oss om att ta vara på det vi har och att kärleken alltid är störst. Om de drömmar som var och som aldrig blev, men framförallt de drömmar som fortfarande lever.

Jag är gift med underbara N, arbetar som sjuksköterska och har en passion för dans.

Här är mitt liv där glädje och sorg går hand i hand. ♥

Sidor

torsdag 20 januari 2011

äntligen

3 kommentarer:

Tidigare skrivet