starten

Gott nytt år, fina Ni!

Vi har ätit gott och haft familjemys hela kvällen. Vi hade bestämt att E skulle få vara vaken så länge hon ville, men för en timme sedan sa hon;
-Nu vill jag att du läser saga för mig.

Ja, sen var det Godnatt.

Nu gäller det bara för oss att hålla oss vakna. De senaste åren har det varit lite sisådär med det... ;-)

Ta hand om er och hoppas att ni får en bra start på det nya året.

sammanfattning 2011

I början av januari fick vi se vårt älskade mirakel på rutinultraljud.

N började sitt nya jobb som sjukgymnast.

Jag avslutade praktiken och påbörjade c-uppsatsskrivandet.

Däremellan drogs vi med envisa magsjukor och förkylningar.

Eira skulle börja på förskolan men kom inte riktigt igång på grund av alla sjukor.

I februari firade vi alla hjärtans dag med goda hjärtan, men med tanken på att kärleken är lika stor alla dagar.

Det var otroligt mycket snö och svårt att ta sig fram.

Jag fick godkänt på min komplettering efter att för första gången fått U i betyget på en tenta.

Vi köpte syskonvagn på impuls.

Eira slutade drick välling.

I mars hittade en "lillebil" hem till vår familj. Ett välkommet tillskott.

Det första kläderna till lilla syskon inhandlades.

Vi bestämde oss för att vi skulle gifta oss. Kyrkan var redan bokad sedan tidigare, men det fanns en del annat som behövde stämma.

I april blev det sedan påsk och tänk att vi hade den äran att få den sötaste påskkärringen.

Påsken i år var rekordvarm och vi kunde sitta på altanen och äta.

Eira fick inviga sin fina cykel som hon var en hejare att trampa på.

Familjen var bjudna på lille Lucas dop.

Så kom maj och jag hade ingen koll alls när det var dags att byta vecka. Det började dock kännas som nedräkning och en födelseplan skrevs.

 Jag avslutade sista kursen på termin 5. Mitt andra studieuppehåll.

Mina underbara vänner hade fixat en babyshower och överraskade mig rejält.

N restaurerade barnstolen och vi tog de årliga vårfotona i skogen.

Ännu ett dop lades till handlingarna och denna gång var det Livias tur.

På BF-dagen i juni åkte vi till Säterdalen för att få tiden att gå. På väg hem fick jag värkar i bilen med 3 minuters mellanrum. Vi trodde att det var dags. Men tji fick vi. De avtog med lite vila.

Jag fyllde år och fick en iphone.

Och några dagar senare kom hon äntligen till oss. Älskade Disa!

Vi firade midsommar och hade många fina besök som hade skojiga presenter med sig.

 I juli fortsatte vi ha fina besök, mycket fika blev det.

N hade semester och vi besökte bland annt Furuvik med goda vänner.

Troys födelsedag firades och vi blåste bubblor till storebror i himlen.

Och det stora. Jag och N gifte oss. Kärlek!

Hela familjen åkte på semester till huvudstaden i början av augusti. En intensiv tripp.

Vi blev bjudna och gick på Elsas dop. 

Föräldragruppskompisarna hade födelsedagskalas med glass och paket.

Vi fick gå på bröllop och njuta av att morbror och hans M sade ja till varandra.

Mina vänner lyckades återigen överraska mig i september, med en möhippa. Precis vad jag behövde.

En härlig dag i goda vänners sällskap med många skratt.

Dopförberedelser pysslades med så fort det blev en ledig stund och i mitten av månaden döptes vår yngsta dotter.

Men mardrömmen tog också vid när D krampade för första gången.

I oktober fyllde vår underbara E två år. Tårta, sång och paket! Eira fick bland annat ett pippiparaply som hon längtat efter.

Vi trodde vi hade hittat vårt hus. Tyvärr var det någon annan som vann budgivningen.

Jag höstpyntade på gravarna. T fick en hjärtelykta (som senare fick lämnas tillbaka eftersom den rostat).

Vi fick konstaterat att D är allergisk mot ägg och jag började äta äggfri kost.

Vi pyntade ljus som tändes på gravarna i november.

PappaN firades på farsdag.

D krampade återigen och vi blev inlagda för utredning.

Jag fick influensan och var sängliggandes i över en vecka, trots det blev det advent också hos oss.

I december var tjejerna med i öppna förskolans luciatåg. E var lucia och D tärna.

Efter alla sjukdomar kunde vi äntligen vara ute i snön och busa.

N krockade med lillebilen som bara blev skrot.

Kramperna fortsatte för Disa och vi var åter igen inlagda.

Vi fick dock komma hem och fira jul.

allt har sin charm

Jag skulle ju vilja skriva om hur underbar och romantisk gårdagen var. Och underbar var den visserligen just därför jag fick tillbringa den med de jag älskar allra mest. Men livet lullar ju på, 10 årsdag eller inte. Tvättstugan var bokad, vi åt pytt i panna till middag och somnade på soffan. Men allt har ju sin charm ellerhur? Några resurser för att få vara på egenhand finns inte (vi fick ju däremot barnvakt för biobesök för några dagar sedan och vi slapp laga mat) och i plånkan ekar det också tomt.

Nåväl.

Imorgon ska vi laga gottigheter, dricka champagne (bröllopspresent från Ns jobbarkompisar) och försöka hålla oss vakna till tolvslaget iallafall.

Snart bär det av till min fina C med familj. Yngsta dottern A fyller fem år idag. Stort!

10 år

Duktiga Bro Foto var fotograf.

Idag är dagen.

Dagen då jag och N varit ett par i 10 år.

Drygt en tredjedel av våra liv.

Det har varit upp. Det har varit ned.

Vi har sannerligen genomlevt de värsta av stormar. De största sorger.

Men också de största av lyckor.

Jag vill aldrig leva utan Dig vid min sida.

Du är min bästa vän. Min fasta punkt.

Du som givit mig allt.

Jag vore ingenting utan dig.

"Ja, jag ska älska dig så som du är

och jag vill ge dig allting jag har.

Så låt mig få bära dig när hoppet sviker.

Du betyder allt för mig.

Var inte rädd, jag står bredvid dig

för du betyder allt för mig."

                                                                              Kärleksvisan, Sarah Dawn Finer

När jag träffade N var jag 17 år. Självdestruktiv, ensam, egoistisk och väldigt sårbar. Jag har alltid hävdat att om jag inte träffat N, hade jag inte levt idag. Jag tror faktiskt att det är så. Med N fick jag också uppleva fenomenet familj. Jag blev accepterad.


Hösten 2001 - Jag såg N för första gången. Han gick Naturvetenskapsprogrammet och jag Estet. En av mina vänner hade gått i samma klass som honom och jag fick hans telefonnummer. Han skickade ett mail till mig efter en dansföreställning där jag dansat solo och sedan dansade vi på "vinterdansen". Vi träffades sedan första gången den 27 december, fikade på stan och vandrade i flera timmar. Den 29e sågs vi igen och den dagen räknar vi som årsdag.

2002 - Jag hade flyttat hemifrån men trivdes inte i lägenheten. Flyttade mer eller mindre in hos Ns familj.

2003 - Vi förlovade oss, en snöig dag i maj, på Holmen. Och vi tog studenten. Flyttade till vår första lägenhet i stan. Jag började min karriär inom vården och utbildade mig samtidigt till undersköterska. N jobbade på Lidl.

2004 - Vi gjorde vår första utlandssemester till Turkiet, Alanya.

2005 - Med en månads mellanrum tog vi körkort, efter hårt och intensivt jobb (jag tog mitt kort på tre månader faktiskt). Vi trivdes så bra i Turkiet och åkte tillbaka, men blev sjuka och fick semestra på turkiskt sjukhus. Firade nyår i London.

2006 - Både jag och N fick fasta tjänster som personliga assistenter. Vi var fortfarande ressugna så efter en sommartripp till London när svärfar fyllde 50 år bokade vi till sensommaren flygstolar till Thailand och backpackade. Här bestämde vi oss för att vi ville försöka bli gravida.

2007 - I januari kom plusset, som slutade i missfall. En jobbig tid följde, även med en tuff tid då en familjemedlem bodde med oss under några månader. Vi åkte till Santorini och samlade krafter. N kom på att det var sjukgymnast han ville bli och kom in (stenhård intagning) till höstterminen. I november kom äntligen plusset igen. Vår tuffa tid började med att mamma dog i december.

2008 - Jag började studera på distans, till sjuksköterska och vi planerade för att bli småbarnsfamilj. Men den stora sorgen kom i juli. Älskade Troy fattas oss. Här började starka band växa oss samman. Jag kände starkare än någonsin att ingenting kunde skilja mig och N åt.

2009 - Efter många månader som jag knappt minns någonting av, men som bestod av att orka ta oss igenom vardagen föddes äntligen vårt kärleksbarn. Eira.

2010 - N tog sjukgymnastexamen och fick jobb direkt,  men varvade med pappaledighet. Jag fortsatte studera men fann ganska snart att ännu ett mirakel flyttat  in i min mage.

2011 - Jag klarade av termin 5/6 och födde rätt snart därefter vårt tredje barn. Disa. Småbarnslivet, hand i hand med saknad och oro för sjukdomar har präglat det sista halvåret. Tillsammans med kärleken det största av allt. Vi gifte oss den 30 juli.

Under vägen har vi mött många fantastiska människor som varit en stor del av vårt liv och haft förmånen att ha värledens bästa familj runt oss. Det är alla dalar och toppar som gjort vår kärlek till vad den är. Allt är inte gnistrande klart, jämt. Men vi står starka. Vi älskar.

blandade känslor

Julhelgen är över.

Det är med blandade känslor.

De sista månaderna har varit oerhört känslomässigt påfrestande.

Och lediga dagar som dessutom minner oss om de saknade har gjort

att allt känns lite mer.

Men jag har njutit av tiden.

Njutit av att se mina barn så tillfreds med allt.

 E som fullkomligt strålat över alla nya saker och alla människor som hon tycker mest om.

Och D som varit så nöjd. Lilla glada grodan.

Som med sitt stora leende får oss att glömma allt ont.

Julafton 2011.

Obligatoriska julskinksmörgås på morgonen.
E öppnar sista luckan i kalendern.

Hos mormis öppnade E den största julklappen som innehöll en underbar dockvagn.
D var nöjd med allt papper som slängdes överallt, men också hon fick fina klappar.

Sedan åkte vi till F&F där fina faster A väntade.

Och dit hittade Tomten också senare under kvällen.

Som delade ut mååånga mååånga klappar. Flest till barnen förstås.
E fick bland annat ett pippihus med tillbehör och ett duplosjukhus.

Det är svårt att fånga alla på bild i sin bästa sekund. Men här är vi.
Och vi önskar er god fortsättning.

ensamma

Som bekant firar ju jag och maken 10årsjubileum. Över jul har vi sovit kvar hos F&F och ikväll passade det så bra att jag och N åkte iväg själva på bio. Tre timmar var vi borta och när vi kom tillbaka hann vi precis lagom till Ds nattslurk. Och allt hade gått bra. Mysigt på tu man hand hade vi. Lite ovant.

Lovebirds... För 10 år sedan firade jag och min släkt jul i fjällen. Jag och N smsade hela tiden och träffades så fort jag kom hem.

aftonen

Det blev en fin afton igår. Jag älskar lyckan i mina smås ögon. E som var helt inne i lek och stoj med alla fina klappar. Och D som njöt av all uppmärksamhet. Till det, att vara tillsammans med de allra käraste och äta gott.

Mot kvällningen for vi till graven. Många tända ljus för saknad liten.