annorlunda mammaskap

Jaha, så var helgen passerad. Jag tänker inte tjata ut er med vad jag tycker om söndagar, jag antar att det framgått rätt tydligt ändå.

Men operation nedräkning fylls på.

3 veckor kvar på huvudavdelning. +2 veckor på långa praktiken. +5 veckor.

Denna vecka ska bland annat bjuda på halvtidssamtal. Lite nervöst, men jag hoppas att det ska gå bra.

På fredag ska jag dessutom på ett mycket spännande möte som jag hoppas lovar gott inför framtiden.

Jag har, hela veckan, trott att det var denna helg som var allhelgona. Och jag har med klump i magen känt stress över vad jag vill ska fixas till Troys grav.

Klumpen släppte när jag insåg att det är en vecka kvar.

Ibland känner jag att jag inte räcker till som mamma.

Ja, hur skulle jag kunna - ett av mina gryn är ju inte ens här.

Jag bär honom alltid inom mig, men i stunder då jag inser att jag inte hinner pyssla om graven och liknande som jag skulle vilja, känner jag att jag brister i mitt mammaskap. Mitt högst annorlunda mammaskap.

E, min lilla solstråle och älskade fina förgyller varje sekund av mitt liv. I helgen har hon varit hjälpreda nummer ett. Hon älskar att hjälpa till med alla sysslor och hon gör det med stor inlevelse. Oo hej, oo hå.

Idag har hon bland annat hjälpt till med tvätt, dammsugning och matlagning.

Igår hos farmor och farfar fick hon stå på pallen och riva ost med farfar. Och idag när det var storkoksdag stod hon på stolen med mig och rev rotfrukter i mixern. Provsmak är också ett måste.