lovord

Så är vi hemma nu, från en liten tripp i den större staden. Borta bra, men hemma bäst. Än en gång. Det kan vara bra att påminnas. Vi har haft det toppen iallafall.

Igår var det dags för examen. Det var med en liten tår brännandes i ögonvrån som vi från bänken såg vår älskade pappa och man (jo, han är min man även om vi inte är gifta), bärandes på Mälardalens studentkårsfana, stolt vandra fram i kyrkan. Att det här skulle gå, att genomföra tre års stenhårda studier samtidigt som alla tragedier vi tagit oss igenom, är beundransvärt. Blod, svett och tårar är uttyck som kommer väl till pass. Jag skulle nog våga påstå att det inte finns någon som är värd fler lovord än vår pappaN när det kommer till den här examen. Vilken kämpe han är. Att han dessutom har fixat jobb som sjukgymnast på ett alldeles förträffligt ställe, såhär direkt efter examen, är också helt fantastiskt.

Vi hann med att äta lite lunch mellan pappaNs och fasterns examen. Eira passade då, väldigt lägligt, på att sova. Hon var som en dröm i kyrkan. När fastern fick sitt namn uppropat och mottog ros och brosch drog hon dessutom till med en liten hejaramsa. ;-) Fastern som för övrigt också har gjort ett fantastiskt jobb - världens bästa faster!

På kvällen, igår, intogs mat, på en grekisk restaurang, som vi blev bjudna på av svärfar. Tusen, miljoner, TACK! God mat och min mage stod i alla möjliga hörn. Jag skulle ha druckit lite vin, men backade ur när det närmade sig. Jag hinner. Väl hemma hos fastern igen packade vi ut madrasser på golvet - hela golvet täcktes - och operation nattning påbörjades. Det gick sådär. Eira var inte alls med på noterna att sova när alla andra var vakna. Efter ca 1,5 timme somnade hon äntligen. En ganska fantastisk natt följde med endast ett uppvaknande och när klockan var sex och Eira tyckte att det var morgon tog farmorn och farfarn över. E hade somnat om och vi alla slog upp våra blåa och gröna när klockan var över nio. Skönt.

Så. Nu har pappaN packat upp allt och jag ska krypa upp i soffan och mysa med min legitimerade sjukgymnast. Härligt!