E
ira kan rulla, det har jag skrivit om förut. Och jo, som hon rullar på golvet. Numer lägger vi inte ned henne och tror att hon ligger kvar där när vi kommer tillbaka. Nej, nej. Det enda stället där fröken fräken inte rullat är i sängen. Där har det varit ryggläge. Tills inatt. Efter flera nätter av intensivt nattätande (ca en gång i timmen) hade jag sett fram emot (hoppats på åtminstone) en natt av en aning mer sömn. Vad händer? Uff och buff. Stånk och stön. Liten rullar över på mage. Protesterar och tycker att mamman ska komma och vända henne tillbaka (nej, hon har inte upptäckt att man kan rulla åt flera håll). Över på mage igen. Uff och buff. Stånk och stön. Mamma vänder. Tålmodigt. Uff och buff. Ja, så höll vi på. Hela natten.
Men just idag spricker bröstet av tacksamhet. Jag har en helt fantastisk dotter som inte är ett dugg kall om kinderna. Hennes bröst rör sig upp och ned. Hon jollrar på det mest ljuvliga sätt. Inga blåa läppar så långt ögat kan nå. Mjuka små fingrar sluter om min hand. Just idag är jag så tacksam över att mitt barn väckt mig mitt i natten. Det vackraste tecknet på liv. Och vad gör väl några vakna timmar då?
3 kommentarer:
Jag blir så glad, och så tårögd när jag läser din blogg, Sandra!! Det finns så många otacksamma föräldrar idag, som mest gnäller och skäller över att det är jobbigt med barn. Jag hoppas jag kommer bli en lika bra mamma som du sen när det är dags för oss =) Kram!
:-) Åjo det känns igen. Liten Gustav rullar även han i sängen. Och mamma vänder.
Hoppas det blir bättre vägar snart så vi kan ses ;-)
Kram!
Nu var det längesen jag skrev något =) Det blir liksom i perioder här när det är fullt upp vissa helger och dagar. Men jag tror du förstår.
Det här med rullande bebisar känner jag igen :P Elmer ligger inte stilla en sekund när han sover med oss. Och det har han inte gjort sedan han var några månader. Som tur är så sover han inte alltför ofta med oss längre.
Nu har jag dock en annan liten kotte i sängen som också ska äta ofta ofta. Och han ska däremellan ligga tätt tätt intill mig och jag blir så himla varm så jag vet inte vad jag ska göra.
Men det är som du säger. De är friska och vad gör lite förlorad sömn nu när jag om några år kommer att sakna den här tiden då de ville ligga nära.
Skicka en kommentar