själar säger aldrig farväl

onsdag 24 mars 2010

Har ni sett min nya funktion som jag slitit mitt hår för att få fungera?

Gilla eller gilla inte à la självaste facebook!

7 kommentarer:

janina sa...: coolt =) kram janina; 24 mars 2010 kl. 08:19
Linda sa...: Japp! Såg igår! Gillar skarpt.

Tråkigt bara om någon inte gillar ens inlägg ;-)

Kramis; 24 mars 2010 kl. 08:29
Annica sa...: Duktiga du är..Så där har jag också velat göra men fattar inte hur man gör:(; 24 mars 2010 kl. 09:40
lilla angelyne sa...: Janina - Alltid! =)

Linda - Ellerhur! Man får väl hoppas på att någon lämnar en kommentar om varför de inte gillar det isf. Eller så får man hoppas att det är innehållet i texten, tex sjukdom dom inte gillar ;-D

Annica - Jag var tvungen att trycka på
"Återgå till mallstandardinställning för gränssnittskomponent", för att det skulle synas. Men spar ner mallen som en kopia först utifall något skulle ändras! =); 24 mars 2010 kl. 10:05
A sa...: Haha, nu behöver jag inte ha såna problem som jag hade tidigare :D

Helt underbart!

Längtar till påsk då jag får komma å kramas :)

Många pussar å kramar från Eiras faster; 24 mars 2010 kl. 17:34
lilla angelyne sa...: Angelica - Det var faktiskt dig jag tänkte främst på när jag försökte få det funka. Jag vet ju hur mycket du gillar gillaknappar! =D Vi längtar efter dig också, snart är det påsk!!; 24 mars 2010 kl. 18:29
A sa...: Tack Sandros :) Gilla-knappen är liksom lite mer positivism i livet. Fast gillar inte-knappen kan ju vara effektivt om man har en bitter och grå dag ;)

Jag överväger stark att ta en blixtvisit i helgen. måste se över ekonomin först...

puss å kram från Eiras faster; 24 mars 2010 kl. 19:52

Skicka en kommentar

Jag skriver om mitt liv som mamma till pojken Troy som inte överlevde samt till underbara lilla Eira som, i oktober -09, kom med lyckan. I juni -11 berikades vår familj med ytterligare ett mirakel, älskade Disa och i april -15 kom vår tredje magiska flicka Unni.

Jag skriver om mammalivet med barnen på olika platser, men alltid tillsammans i hjärtat. Om resan med en dotter och syster som har den elaka sjukdomen, Dravet syndrom, men som också varje dag påminner oss om att ta vara på det vi har och att kärleken alltid är störst. Om de drömmar som var och som aldrig blev, men framförallt de drömmar som fortfarande lever.

Jag är gift med underbara N, arbetar som sjuksköterska och har en passion för dans.

Här är mitt liv där glädje och sorg går hand i hand. ♥

Sidor

onsdag 24 mars 2010

7 kommentarer:

Tidigare skrivet