onsdag 20 januari 2010

den tjugonde - sov gott morfar

Den tjugonde.
Kanske skulle det vara bättre att låta bli att gå upp om morgnarna. Den tjugonde. Fast jag antar att det inte gör någon skillnad.

Mamma dog den 20/12 2007. Troy dog den 20/7 2008. Imorse dog morfar, den 20/1 2010. En liten morfar. Kämparnas kämpare. Familjens beskyddare. Kanske inte oväntat. Så många gånger vi väntat. Men livet gav tid. Alldeles för kort, men tid som kanske var lånad.

Älskade liten morfar, jag är säker på att Troysan väntar dig vid grinden. Och din fina dotter har längtat efter dig. Vi saknar er. Och glöm aldrig, att själar som en gång mötts, aldrig säger farväl.



9 kommentarer:

Petra sa...

Sov gott Rune!! Jag önskar att jag hunnit ner och hälsat på honom innan :( <3

Linda sa...

Beklagar sorgen! Jag är så ledsen för er skull! Jag med tror att Troy och din mamma väntar.

Skickar stora varma kramar!!! <3

Sandrar sa...

Tänker på dig Sandra!

Emma sa...

Vad tråkigt, jag beklagar =(
Stor kram!

martina sa...

Beklagar verkligen sorgen:( Så orättvisst att just du behövt förlora så många nära:(

Hon e riktigt gasig än, lr tycker hon har blivit mer gasig sen vi började med semper, det och att hon bajjar mer. Så roligt för igår bestämde jag mig för att testa ett uppehåll typ aldelles innan jag såg din kommentar, man kan ju inte hålla på med droppar jämt, tror nog lilla magen blir lite beroende av de då:/ köpte katrinplommon pure som jag tänkte ge henne lita av varje dag:) hoppas vi får lika bra effekt som ni fått:) vad härligt att det gått så bra att få eira att sova i sin säng:) så länge isablle äter och tuttar på nätterna fortsätter jag nog oavsett vad familj och dylikt tycker:( kramar till dig och eran söta sessa:)

Frida Utter Eriksson sa...

Tänker på er och sänder er mina varmaste kramar!

/Frida

*annorlunda mamma* sa...

Beklagar sorgen,, verkligen.. Men jag är övetygad om att din morfar nu är med Troy.. Jag tror så starkt på livet efter detta och jag tror nu på att allt har en mening.. Min sambos mamma dog ca en ett år innan Jonathan dog.. Och hon verkligen älskade sina barnbarn, som hon har här på jorden..Ibland så tänker jag att Jonathan kanske kom o vände, för att vara med henne, så inte hon ska vara ensam... Det måste ju finnas en mening med varför våra små inte fick stanna hos oss..

Stor Kram..

kristin sa...

stor kram till dej!!nu är din morfar med Troy och sin dotter!

militich sa...

Beklagar sorgen! Sänder en stor varm kram!