Lite knepigt magont om nätterna har gjort att vi tagit lite extra långa sovmorgnar och idag klev vi inte upp förrän 10.20(!)! Lite effektivt fick vi se till att hinna med allt som skulle hinnas med innan det var dags för promenad ner till BVC. Idag var det dock psykologbesök som stod på schemat. Jag känner verkligen att jag blivit starkare, även om muskler som legat i dvala i ca 2,5 år är svåra att väcka till liv. Ibland är det en ynnest att ha en sambo som är så gott som färdigutbildad sjukgymnast, massage och diagnosställande hör till vardagen.
Psykologbesöket gick bra och det är så skönt att få bekräftelse på alla känslor som far. Trots att jag ligger i farozonen för post partum-depression, känner jag mig för tillfället väldigt stark. Vi pratade mycket amning och en del om det magont (eller vad det nu är) som envisas hålla i sig om nätterna. Eftersom jag har ätstörningar i bakgrunden kan det omedvetet bli så att jag överför oro över att E inte får i sig som hon ska. Oro som inte alls är befogad eftersom Eira följer sin kurva perfekt. Iallafall så känner jag att det viktigaste är att jag följer Eiras signaler och vad mitt hjärta säger är rätt. Jag hoppas (och tror) att Eira för tillfället växer en hel del och med det reglerar mjölkproduktionen och i och med att hon äter sväljer hon mer luft - vilket leder till ont i magen.
Vi tränar också för fullt på att äta utan amningsnapp och lyckas nog ungefär 70% av gångerna. Ett annat träningsmoment är att somna själv i vagn och säng (vilket egentligen är betydligt jobbigare för mamma än för Eira). I vagnen är det inga problem, men i sängen går bara om dagarna (och så länge jag finns i närheten). Jag känner dock inte att vi har bråttom. Allt har sin tid och för tillfället mår både jag och Eira bäst av att dela säng om nätterna. Vi följer hjärtat.
Det är månadsdag idag. Älskade lille Troy - du är så saknad.
3 kommentarer:
För oss funkar det bra att gunga runt med honom i famnen ett tag för att han ska bli riktigt trött, sen funkar det ofta att lägga honom i sängen och så somnar han där. Men av någon anledning har lilla Alfred också valt att sova bredvid mammas tutte mer och mer om nätterna, detta leder tyvärr till att jag får så ont i ryggen så alla mår ju faktiskt bäst av att sova i sina sängar ;) trevlig helg!!
Du har rätt, allt har sin tid :)
Du har mycket att kämpa igenom, och jag tycker att du kämpar på bra!! Det är bra att du kan analysera dig själv och varför du tänker som du gör, snart kommer du att se saker annorlunda. Du kommer att se Eira, att hon är frisk och pigg innan du ser det du oroar dig för.
Tror jag i alla fall... :)
Låter helt underbart med en sjukgymnast till sambo... Att jag aldrig tänkt på det! Har han någon "klasskompis" som råkar vara singel och intresserad av singel-mammor med mörkt hår, blå ögon och viss mamma-mage, månntro?? ;) I så fall vet du i vilket håll du ska peka!
Jag älskar att du bloggar, så att vi får följa er. Tack <3 Kramar.
Tror att dte är du som kommenterat så jag chansar och svarar till dig:P:P ja det var riktigt skönt att jag fick sprutan, nu kan man andas ut liite iallfall! ja visst är dte underbart när de "pratar", som du säger mna kan inte sluta le:):)
år skrutt sväljer också mycet luft, speciellt på nätterna då hon bokstavligt talat hänger vid min tutte, men dte är så svårt att bryta den vanan och få henne att sova i sin säng, har samma problem här, dte går bra på dgarana om jag är i närheten men på nätterna tar det tvärstopp:( Faktiskt lite skönt att höra att man inte är ensam om det, ibland känns det som jag absolut aldrig kommer få henne att sova i sin säng, men man ska väl skynda lagomt:P:P ta hand om er:): kramar
Skicka en kommentar