Vissa dagar ligger katastrofen och lurar bakom hörnet. Då blir verkligheten något annat än vad den egentligen är. Trots att jag vet. Jag vill bara få hem dig lilla liten. Levande. Jag vill bara hålla. Aldrig släppa.
N har varit hemma från skolan, med förkylning. Sedan några dagar har jag också ont i halsen. Jag hoppas att det stannar där. Det finns nog med saker att oroa sig för.
tisdag 8 september 2009
katastroftankar
Tankar av
lilla angelyne
kl.
19:56
Etiketter:
gravid,
längtan efter att få hålla ett levande barn i min famn
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
fina sandra, du är så vansinnigt stark. jag är så ledsen att du har gått igenom och går igenom något så hemskt som att förlora ett barn. jag kan inte föreställa mig hur tungt och svårt det måste vara. vilken fin mamma du är och vad fint att få en liten person till din familj. jag följer nedräkningen med stor förväntan.
och massor med kramar från mickis
Skicka en kommentar