orken

Orken tog liksom slut. Jag har letat och letat men kommer hela tiden fram till att jag nog behöver vara orkeslös ett tag för att orka. Konstigt? Egentligen inte. Jag tycks gå på reservkrafter hela tiden. Aldrig får jag en chans att fylla på. Det är nu drygt två månader kvar till Lilla liten (hoppas) kommer till oss och tiden fram till dess ska bli min tid. Min och Niclas.

Vad var det då som hände?
Vi åkte på semester för två veckor sedan. En underbar semestertripp med slutdestination Köpenhamn. Ett delmål på vägen var några dagar i Skanör hos morbror. Resan söderut gick bra. Inga större komplikationer. Ett underbart sommarväder väntade på oss i Skåne. Skanör är ett paradis. Samtidigt fick vi chans att umgås med släkten, som ju inte blir så ofta annars. Köpenhamnstrippen var också fin. En annorlunda miljö, men med alldeles för mycket sol och promenader. Efter ytterligare besök i Skanör begav vi oss hemåt och resan blev längre än vad vi beräknat - ca 15 timmar. Morgonen efter vägde jag mig och hade gått upp drygt 6 kg på en vecka. Efter besök hos BM stod inläggning som ett faktum.

Svullnaden står sig och jag antar att det, precis som i förra graviditeten, bara kommer öka. Lilla liten verkar det dock inte gå någon nöd på. Det finns gott om plats att snurra runt på och det är precis som om h*n passar på - det kommer snart bli trångt.

I Falun hade vi i samband med inläggningen ett planerat besök hos Aurorabarnmorskan I. Hon fick mig att se ur andra perspektiv. Vi kom fram till att det verkligen är på tiden att jag börjar fundera på förlossningen. Det är nära. Det knyter sig i magen.