läkemedelsberäkning och föräldrarträff

Jag har lite ordstillestånd. Kanske kommer jag igång om en stund.
Jag räknar för fullt. Läkemedelsberäkning 2 på måndag. Jag vill inte påstå att jag förstår allt, men jag förstår iallfall inte ingenting. Det känns bra.

Mina böcker kom inte idag heller. Jag ringde Lycknis och dom säger att dom blivit lite försenade och därför nu är restnoterade. Men hjälp...tentan är om tre veckor och jag har fortfarande inga böcker. Galet! Illa! Helt värdelöst.

Igår var första föräldrarträffen efter jul. För fyra månader sedan satt vi där för första gången. Nydrabbade. Vilsna. Undrande, hur ska i kunna gå vidare. Nu är vi inte längre nydrabbade. Det har gått en tid. Det finns ett perspektiv. Jag vet hur det var och jag vet hur det är. Mycket kan förändras, även om det faktum att ett älskat barn aldrig fick en chans kvarstår.

Det är som att färdas i mörker. Man vet inte vad som är upp eller vad som är ner. Hinder kommer, men färden går bara vidare. Ingen tid att reflektera. Tills gryningen nalkas. Smala springor av ljus letar sig mellan mörka moln. Välj mellan att lyfta ansiktet eller fortsätta springa.

Jag lyfter mina armar mot ljuset. Orkar inte springa mer.