Jag klarade tentan! Lättnaden är stor. Faktiskt första tentan som jag inte direkt haft panik över. Den kändes bra från början till slut. Sedan kan man ju alltid nojja sig, men det gör jag ju jämt. Jag är tacksam att skolan gått så bra ändå. Ett litet ljus.
Jag är förkyld. Sådär jobbigt förkyld att man helst skulle vilja stoppa tamponger i näsborrarna. Det gör jag inte, men näsan är Rudolf-röd av allt snytande. Har iaf inte ont i kroppen, vilket är bra. Det här är en vanlig förkylning och inte sorgens sättande i kroppslig form.
Igår var vi i Falun, spädbarnsfondens möte för föräldrar som mist barn. Vi var få, men det var en fin stund. Det ger oss mycket. Titta gärna in på spädbarnsfondens hemsida www.spadbarnsfonden.se, viktig och fin information inte bara för de som mist barn utan även för de som finns runt omkring, som ju också bär en sorg. Själar som en gång mötts säger aldrig farväl.
Julen närmar sig med stormsteg. Tung månad. Ännu en jul utan mamma, första julen utan Troy. Det gör ont. Saknaden gör ont. Jag har inte sett julkalendern än, vet inte om det är något att se. Någon som sett den?
Sista rycket innan det bär av till praktiken.
torsdag 4 december 2008
"rudolfnäsan"
Tankar av
lilla angelyne
kl.
11:12
Etiketter:
min väg till sjuksköterska,
saknad,
själar säger aldrig farväl,
tacksam,
vardagen
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
1 kommentarer:
Stort grattis till tentan som gick som en dans. Härligt !!! :-)
Trist med rudolf-näsa. Idominsalva funkar susen på min när den är som värst.
Julen blir aldrig sig lik, men alla ljusen som tänds är för alla själar som finns runt omkring oss.
Skicka en kommentar