Nej, det har inte hänt något särskilt här. N är förkyld, om det nu får räknas in i facket där annorlunda händelser placeras. Annorlunda händelser är allt som inte räknas till det totalt nattsvarta (eller som visst är nattsvarta men som inte tillhör de dagliga tårarna), så visst borde en rackarns förkylning platsa där. Han är sådär roligt förkyld då det är helt omöjligt att göra något ansträngande, såsom att plugga eller gå ut. Däremot går det väldigt bra att spela Guitar Hero och han skulle bra gärna vilja åka till IKEA och köpa den där tv-bänken som vi kollat på. Det är skillnad på aktiviteter och aktiviteter. -Jag har ju faktiskt över 37 i feber och det är ju över det normala för mig. Mjo, visst älskling.
Innan ÄL varje månad växer ett litet hopp. Från ett litet frö någonstans växer ett litet litet hopp. Förhopningsvis fortsätter hoppet och blir till ett mirakel. Jag är medveten om att det inte är bra att jag tänker på det hela tiden. Jag vet att det finns några som tycker att jag väl bara kan och ska släppa det ett tag och försöka koncentrera mig på något annat - mina studier tillexempel. Ja visst borde jag kanske. Det blir när det blir. Men det lilla fröet finns där och jag kan inte låta bli att låta det växa. Jag måste få tro, det är min skymtan efter ljus - långt där borta.
Och även om jag BORDE plugga idag, tänker jag nog låta bli med det. Istället ska jag försöka få N att baka kakor med mig, en lagom ansträngande aktivitet.
söndag 28 december 2008
ny dag - nya tankar
Tankar av
lilla angelyne
kl.
13:32
Etiketter:
allt möjligt,
längtan efter att få hålla ett levande barn i min famn
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
0 kommentarer:
Skicka en kommentar