jantelagen och dansavslutning

Idag är jag upprörd. Orkar inte vara det rent fysiskt, men känner iallafall att jag måste få vara det i orden jag skriver. Jag är inte van vid att bli illa bemött. Därför tar jag väldigt illa vid mig när jag blir det. Om man inte tycker om sitt arbete eller arbetsuppgifterna som ingår i det, borde man kanske fundera över att byta yrke. Att vara en god förebild ingår också i paketet, hur vill jag att andra ska bemöta mig? Så kanske också jag ska bemöta dem. MEDMÄNSKLIGHET!!! Jag avskyr verkligen översittarfasoner. Något mer jag verkligen avskyr är jantelagen. Varför kan man inte få vara bra på någonting?! Varför måste man tona ned sig för att inte verka "för" ambitiös?! Om jag har gjort något bra och lagt ned mycket tid på det, har jag då inte rätt att få cred för det? Helst ska man ursäkta sig.. "ja, det kanske blev lite mycket. ursäkta om det var för bra." NEJ! Tummen upp för cred och konstruktiv kritik är bra!

Pst, det kanske har gått bra på tentan. Håll era tummar för mig är ni snälla!


Positivt idag?
Har varit på dansavslutning. Alla goa tjejer, som jag har saknat dem. Dansgrupperna är mitt "livsverk", mitt lilla skötebarn och det känns förfärligt att jag inte funnits hos dem den här terminen. Men de var så duktiga och har klarat sig utmärkt utan sin fröken. Men alla kramar värmer, underbara goa ungar! Alla kan dansa och dansen är livsviktig!