några ord om och till mamma

Det är ett år sedan vi trodde att mamma skulle dö. Hela familjen var samlad runt sängen och vi frågade läkarna -är det här det sista nu?

Jag om någon borde vetat att det är en omöjlig fråga att svara på. För mirakel kan inträffa. Jag vet egentligen inte om jag skulle kalla det mirakel. Jag skulle kalla det mamma. För livet kom tillbaka till mamma. Hon fick åka hem och levde knappt en månad till.

Älskade mamma. Sorgen efter dig kommer nu när snön fallit. Vintern var på något vis vår årstid. Vår hemliga. Den förstfödde dottern och mor. Jag minns det inte själv, men har sett foton från mitten av åttiotalet då du i tighta levisjeans åker pulka med mig i dalen hos mormor. Jag kan nästa höra ditt fnitter i mitt öra. Älskade mamma, livet blev inte som vi ville. Det kan omöjligtvis ha ens kommit i närheten av vad du ville. Vad skulle du säga till mig? Vad skulle du säga om mitt liv? Var är jag på väg, har jag någon chans? Du gav upp, du gav upp livet men livet gav inte upp dig. Jag vill inte att det ska bli min verklighet. Jag måste kämpa. Vill du kämpa med mig mamma?