lugn eftersökes

och ner som en pannkaka...

Jag har inte ens ord att beskriva denna dag. När man tror att man äntligen är på väg upp sparkar någon bort fingrarna från kanten och det är så långt till marken. Och det gör så ont att falla. Så långt, så ont.

Lilla stora morfar, hur ska det här gå? Kommer det gå alls?
Att studera till sjuksköterska är inte positivt i alla bemärkelser. Ibland vill man inte veta.

Badrummet är skit. Vi är lurade. Jag har än en gång fått en fet käftsmäll för att jag är naiv och godtrogen. Vem ska hjälpa oss nu? Hur tar vi oss ur det här? VI ORKAR INTE!!!
(jag slår på tangenterna, som om det skulle hjälpa.)

Så kom också mensen. Det var väl för enkelt att lyckas på första försöket. Det var väl för lyckligt.
SKIT också!

Positivt idag?
Tja, det kom en gubbe och kollade bultarna på balkongen, två bultar från grannarna hade tydligen lossnat. Vår bult hade inte det. Den satt bara lite löst. Positivt? Det kunde ju ha varit värre iallafall.

Nu blir det sängen. Imorgon bitti bär det av till Fagersta för seminarie. Innan det ska jag bestämma mig om jag ska gå ner och duscha i källaren med grannen som tvättar eller om jag ska palta och försöka tvätta håret i diskhon. Nu är det väl nog?