Hade bestämt mig för att inte skriva. För att min kropp gör ont och för att jag behövde tiden för mig själv. Men här sitter jag ändå.
Jag är ledsen och besviken. Jag känner mig skydig. Jag känner mig hemsk. Jag känner det som att allt är mitt fel. Jag känner som om att jag förstört för en massa människor. Jag känner mig vilsen. Jag känner mig ensam. Ensam och sårbar.
Det är mina ord, mina tankar. Det är så jag känner.
Det som gör mig mest ledsen är att det är jag som måste vara den starka, som måste orka. Det gör jag inte. Jag är inte stark och jag vill inte kämpa mer nu.
Jag kräver inte något av någon.
söndag 12 oktober 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
vännen du är aldrig ensam, och känn aldrig för ett ögonblick att du gör fel. Det är inte du som ska vara stark, även om jag vet att du är det, men det finns en gräns för alla och din är nådd flera ggr om. Orkar du inte så vet du att jag alltid fångar dig, slänger upp dig på axel och springer;)Love u hjärtat. kram
Love U!!
tror inte du kan sluta kämpa och vara stark hjärtat.. du vet helt enkelt inte hur man gör.
*många kramar*
Skickar en kram!!
Du är inte ensam även om jag vet att det känns så ibland.
Och försök inte var stark, du ska vara liten och ledsen - du har ju just mist det vackraste och mest underbara i ditt liv.
Jag har lagt in en länk på Linus sida till din blogg nu.
Syns snart igen - längtar dit!
//Anneli
Skicka en kommentar