Jag är så fylld av allt. Just nu mest rädsla. För allt.
Min föräldraledighet går mot sitt slut. Om drygt en vecka börjar jag jobba. Jag har sett fram emot sammanhanget men tanken att inte vara med min Unni på heltid känns konstig förstås.
Eira har börjat skolan, första klass. Hon älskar det. Kan så mycket redan, vill lära sig mera. Idag har hon fått gå på bio med faster och hon har gjort sin första läxa.
Disas sommar rent krampmässigt var hemskt. Antalsmässigt har det varit det värsta någonsin. Mest ledsamt att det är svårt att få det att fungera socialt. Hon klarar det inte riktigt och vi vill så gärna.
Nu hemma har det lugnat sig lite. Hatar det, Dravet syndrom. För allt det gjort och gör med oss.
