Min fina E blev sjuk och fick tillbringa dagar på sjukhuset. Tack och lov är hon nu återställd. Disa krampade och Unni var dyngförkyld (liksom jag själv).
Nåväl ny vecka.
Och lite speciellt var det för all del också eftersom U äntligen började krypa. Fröken fräk som rullade vid 3 månaders ålder och några veckor senare stod i startposition att börja krypa. Och hon har gungat och gungat och gråtit och ramlat, tagit några steg och stannat. Så lärde hon sig åla, snabbt som tusan och sitta och klättra och ställa sig upp. Till slut kom krypningen. Stolt och stor. Lilla hjärtat.