Då var vi ensamma igen då. Jag och Eira alltså. PappaN har jobbat i ett, sedan igår morse. Han kom hem sent igår kväll och sov. Och imorse åkte han igen och kommer inte hem förrän imorgon bitti. Då åker jag och jobbar. Tufft schema.
Därtill, är det fruktansvärt väder. Lite småregn som det var mot kvällen igår kan jag stå ut med. Men regn och blåsväder är det värsta jag vet. Ogg, ogg.
En dag i veckan, när det var fint väder, sommarplanterade vi hos Troysan. Såhär fint blev det.
Jag skriver om mitt liv som mamma till pojken Troysom inte överlevde samt till underbara lilla Eira som, i oktober -09, kom med lyckan. I juni -11 berikades vår familj med ytterligare ett mirakel, älskade Disaoch i april -15 kom vår tredje magiska flicka Unni.
Jag skriver om mammalivet med barnen på olika platser, men alltid tillsammans i hjärtat. Om resan med en dotter och syster som har den elaka sjukdomen, Dravet syndrom, men som också varje dag påminner oss om att ta vara på det vi har och att kärleken alltid är störst. Om de drömmar som var och som aldrig blev, men framförallt de drömmar som fortfarande lever.
Jag är gift med underbara N, arbetar som sjuksköterska och har en passion för dans.
Här är mitt liv där glädje och sorg går hand i hand. ♥
1 kommentarer:
Vad fint ni har gjort hos Troy vännen! <3. Somrigt.
Skicka en kommentar