Tidigare ikväll när pappa N och Eira duschat och precis skulle till att byta om till pyjamas hörde jag N inifrån skötbordet;
-Älskling, har du varit här inne och satt igång speldosan?
Det hade jag inte, eftersom jag var i full färd med att skriva det tidigare inlägget. Kanske var det storebror som ville ge sig till känna. Hoppas. Önskar. Tror.
3
kommentarer:
Anonym
sa...
Alldeles säkert var det busTroy som var där.. <3
Oj lillan växer så det knakar.. Tur att jag kom förbi när ja gjorde så jag fick se henne som liten plutt.. Nästa gång Moffa kommer kanske hon har kommit upp i stl 62! =)
Jag skriver om mitt liv som mamma till pojken Troysom inte överlevde samt till underbara lilla Eira som, i oktober -09, kom med lyckan. I juni -11 berikades vår familj med ytterligare ett mirakel, älskade Disaoch i april -15 kom vår tredje magiska flicka Unni.
Jag skriver om mammalivet med barnen på olika platser, men alltid tillsammans i hjärtat. Om resan med en dotter och syster som har den elaka sjukdomen, Dravet syndrom, men som också varje dag påminner oss om att ta vara på det vi har och att kärleken alltid är störst. Om de drömmar som var och som aldrig blev, men framförallt de drömmar som fortfarande lever.
Jag är gift med underbara N, arbetar som sjuksköterska och har en passion för dans.
Här är mitt liv där glädje och sorg går hand i hand. ♥
3 kommentarer:
Alldeles säkert var det busTroy som var där.. <3
Oj lillan växer så det knakar.. Tur att jag kom förbi när ja gjorde så jag fick se henne som liten plutt.. Nästa gång Moffa kommer kanske hon har kommit upp i stl 62! =)
Ta hand om er, pusskram
Nämen. Låter magiskt! Klart att Troy är med er <3 Och busar med lillasyster :)
Tror nog också det var Troy. Han är med er varje dag.
KRAMAR
Skicka en kommentar