Ok. Måndag. Ny vecka, nya tag.
Jag har kommit över det värsta efter det ovälkomna besöket i torsdags. Nu är det en vecka kvar till äl, nya tag alltså. Jag är livrädd att det drar ut på tiden. Att jag aldrig någonsin kommer bli mamma till ett levande barn, för att jag gett upp innan. Jag vill inte ge upp, jag vill kämpa. Men allt känns så avlägset. Jag vågar inte se på någon längre framtid. Förstår inte hur jag ska klara julen utan att vara gravid. Förstår inte hur jag ska klara någonting utan att vara gravid. Dagarna rullar ju trots allt på och jag försöker att bara leva timme för timme, på sin höjd dag för dag. Känner att det är svårt att planera, oftast är det något jag glömmer. Jag lägger all min kraft åt att klara praktiken, så därför känner jag mig rätt disträ privat. Men tillåter mig att vara det. Just nu har jag inte kraft till annat.
Läser journalen som kom från UAS till Falun,
"Vid ankomst till Uppsala i respirator, anemi HB 50 efter blodtransfusion därefter piggare och kortvarigt i CPAP, åter försämrad, intuberas. Utvecklad metabol acidos som ej svarar på buffert och adrenalin. Avlider i föräldrarnas famn."
Tänk om allt sett annorlunda ut;
Min dröm---->
"Vid ankomst till Uppsala i respirator, blodtransfusion höjt HB, piggare, CPAP. Utvecklad metabol acidos men svarar på buffert och adrenalin. Vårdas på 95F i två veckor och förs sedan tillbaka till Falun för att efter ytterligare veckor åka hem med sina föräldrar."
Älskade Troy. Jag saknar dig så hjärtat brister. Jag somnade med dig på min näthinna igår kväll och vaknade med händerna på magen. Allt är upp och ner, jag saknar dig så!
Nu drar det ihop sig till jobbartid. Ska fixa matlåda och ladda upp.
Positivt idag?
Igår blev lilla toaletten också klar. Vi hade en mysig pysslardag. Jag och N är ett bra team. Jag älskar Dig, N.
måndag 17 november 2008
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Hade önskat så att din dröm hade besannats.. Ge upp det går inte Sandra, jag skulle aldrig låta dig göra det o inte du heller. Ni kommer få ett underbart fint barn som kommer att komma hem med er nästa gång. Den lilla bebisen kommer ha många som älskar och vakar över det, från både ovan o här nere. O fina underbara barn vet ni ju redan att ni gör. kram på dig vännen, love u!/carro
min älskade vän
trycker och puttar dej i ryggen..
när du vilar från kämpandet en sekund kan du luta dej bakåt,
jag kommer att stå där.
men när en sekund har gått så puttar jag till,
vill hjälpa dej att kämpa
om ja bara visste hur..
älskar dej min fina <3
kram ida
Carro och Ida, mina fina underbara. Vad skulle jag göra utan er? Jag är ledsen för VÅR skull att Troy inte finns här, jag är ledsen att Troy inte fick träffa min livlina och min sannaste vän. Tack för att ni inte viker från min sida! /S
Skicka en kommentar