själar säger aldrig farväl

mottages tacksamt

2012-02-01T13:18:00.001+01:00

Helt ok när det ringer på dörren och det här väntar utanför. Perfekt i sjukstugan, tack mormis!

Lite (läs mycket) trist med ännu en förkylning. Jag klättrar på väggarna och känner att jag är i behov av vuxet umgänge. Ja, trots att jag älskar buset, myset och pysslet som blir vid hemmadagar längtar jag efter lite hederligt snicksnack.

Det är iallafall onsdag idag. "Sveriges mästerkock" och "Homeland" blir det i tvsoffan ikväll.

Kommer ni ihåg överraskningen? Den kommer att dyka upp senare idag!

avslöjande

2012-01-31T20:39:00.001+01:00

Jag kan inte annat skratta. Min äldsta dotter kan verkligen inte hålla hemlisar.
På fredag fyller pappaN år. Idag när de stod och borstade tänderna sa hon helt utan förvarning;

-Pappa, du ska få ett par hörlurar i födelsedagspresent. Dom är vita.

Haha, ja inte blir det mycket överraskningar allt. Redan förra året var hon riktig liten skvallerbytta.

Nu sover hon efter att få stigande temp mot kvällningen, 38.6 grader och frossa. Lite ipren och nu hoppas jag att hon får sova inatt.

varm i hjärtat

2012-01-31T18:07:00.001+01:00

Det finns inget som gör mig så varm i hjärtat som när människor vågar prata med mig om Troy.

Jag tror att de flesta föräldrar gillar att prata om sina barn.

Om flickorna blir det oftast prat, helt självklart eftersom det är de som finns med mig här.

Och tyvärr kan jag ibland känna ett ilande tystnad när jag berättar om pojken i himlen.

Just därför blir jag så varm inombords när någon tar kontakt och berättar att just min pojk satt spår i minnet.

Så var det idag.

Och kom gärna tillbaka imorgon, kära vänner.

Då kommer det finnas en finfin överraskning här på bloggen.

dalahem

2012-01-31T13:00:00.001+01:00

Hem ljuva hem. Typ.

Hemma väntade alla tvättsäckarna som jag skulle tagit reda på i söndags, så det var en djup suck inombords när jag steg innanför dörren igår. Men. Hemma är ändå alltid bäst.

Båda tjejerna sover (även Eira som inte brukar sova middag, men hon somnade på hallgolvet medan jag la Disa och då hade jag inte hjärta att väcka henne så jag bar henne till sängen).

Jag pustar ut en stund efter att ha röjt i köket. Känner mig helt slut. Som jag brukar efter kramp. På sjukhuset blir det inte mycket sömn. Dels för att D har svårt att komma till ro, dels för att vi delar smal sjukhussäng och dels för att det är övervakning och det kommer någon och tittar till var och varannan timme. 3-4 timmar kan jag ha lyckats skramla ihop i sömnväg. Inatt fick jag nog runt 2. När D än en gång tjoade fick N ta över och jag flyttade ut till soffan. Sedan sov jag i ett till 6.40. Välbehövligt.

På förmiddagen tittade Ida förbi innan hon begav sig hemåt. Så skönt att få kramas. Min fina vän! Trots att hon själv går i ledsamheter har hon alltid en kram och varma ord över.

hopp

2012-01-30T10:52:00.001+01:00

Vi åker snart hem igen. Kära svärmor och Eira kommer och hämtar oss. Älskade Eira, det värker i hjärtat för alla de gånger jag varit tvungen att lämna.

Disa är piggare idag, men förkyld. Vi behöver iallafall inte stanna kvar. Men! Igår på Facebook skrev två av mina vänner (oberoende) och frågade om det var taget b12 på D eftersom de hade erfarenhet av b12brist och kramper. Så idag frågade jag läkaren och gissa vad? Det är ett 50tal (säkert fler) prover tagna men INTE b12. Så nu väcktes det en strimma hopp. Tänk om det är så "enkelt" åtgärdat?! Jag försöker att inte sätta all min tro (med risk för besvikelse), men det här är iallafall ett steg i någon riktning!

allt vi kan få

2012-01-29T21:44:00.001+01:00

På förmiddagen packade vi ihop familjen och matsäck för en härlig utomhusdag i pulkabacken. E njöt verkligen av snabba åk och skogsklättring.
Och bara att få äta utomhus...

D vaknade upp förkyld imorse, men var ändå pigg och glad satt hon med ute i backen. Men när vi samlat ihop oss och satt oss i bilen kom kramperna. Vi stannade till på en skogsväg och i 18 långa minuter stod vi och väntade ut eländet. Hur länge hon krampat innan jag såg det vet vi inte. Denna var värst i ordningen. Vi fick möta upp ambulansen och sedan for vi vidare till Falun. Och ja. Nu ligger vi här under lampan. Igen.

Jag vet inte var och hur jag står men jag tror att vi behöver alla böner vi kan få.

tåtitt

2012-01-29T08:41:00.001+01:00

Jag älskar utsikten av en liten fot som kikar ut genom spjälorna. Nu har det visserligen varit fullt ös i våran säng sedan en stund tillbaka.

Jag känner mig redigt besviken på kroppen då jag slog upp mina gröna med tjock och ond hals. Hoppas verkligen det inte utvecklas till något mer.

Vi ska vakna till lite och sedan packa ihop för en åka-pulka-dag.

Hoppas Ni får en fin söndag!

tankar på annat håll

2012-01-28T18:30:00.001+01:00

Idag finns mina tankar hos en annan av mina vänner och hennes familj.

Det har varit en tung vecka för flera av mina nära och jag hoppas och önskar att ni vet att jag finns här. Även om jag inte kan finnas fysiskt närvarande så är jag med er! Fina Ni!

reafynd

2012-01-27T14:55:00.001+01:00

Vi gick förbi Åhléns på väg från öppis och sprang på halva reapriset på leksaker. E valde ett paket nalle puh-duplo. Nu leker vi sjukhus. Puh har brutit benet och behöver åka ambulans.

Snart kommer äntligen pappaN hem. Det känns som om det varit en lååång vecka!

under spets och djungelapor

2012-01-26T23:26:00.004+01:00

Jag har tillbringat kvällens sena timmar med att pyssla ihop pekboken om Troy som jag vann för någon månad sedan från lookibooki.

Det är inte så ofta jag tittar igenom alla foton.

Jag har i ärlighetens namn inte gjort det så många gånger.

Mest för att det gör så ont.

Jag skulle vilja. Gå igenom. Tänka tillbaka. Berätta för någon. Minnas.

Orkar inte själv.

På fotot ovan bäddar jag om liten, redan död, pojke.

Kall liten kropp under spets och djungelapor.

Fel, fel, fel.

På alla sätt och vis.

Herregud, jag saknar så intensivt den lilla människan.

Än idag. 3½ år senare.

Saknaden är så stark.

på väg tillbaka?

2012-01-26T21:16:00.001+01:00

Jag är ju som bekant lite smått barnvagnsfreak och om jag varit gjord av pengar hade jag nog gärna haft ett fullt garage av kärror. Just nu använder vi Phil&Teds Vibe mest (som jag visserligen inte gillar speciellt mycket), men när det är mindre snö är Emmaljunga Nitro city med ståbräda favoriten.
Iallafall, jag gillar lite enklare lättstyrda vagnar. Så kallade cityvagnar. Därför tyckte jag det var lite lustigt när vi var i Köpenhamn '09 och näst intill ALLA hade barnvagnar med STORA hjul. Lite ovant mot här hemma.
Så fick jag syn på en annons från Barnens hus idag. Och nu är jag inte så insatt i Teutonias vagnar - deras "Élégance" kanske har haft dessa stora hjul som tillval länge och jag vet ju att tillexempel märket "Inglesina" har mer klassiska modeller med stora hjul. Men vad tror ni, är "stora hjul" på väg tillbaka? Är det redan tillbaka (bara att det inte nått fram hit? Ja till vår lilla stad tar det ofta väääldigt lång tid innan det når.)?

Köpenhamn '09

Inglesina (Bild)

piggelin

2012-01-26T10:39:00.001+01:00

Sjusoveriet är över. Mina barn har verkligen varit morgontrötta och vi har legat och dragit oss till niotiden om morgnarna. Fast. Den senaste veckan är sju nya nio. Betydligt tidigare (om än inte extremtidigt). D är piggast och klättrar hejvilt, helst i mitt ansikte.

Nåja, dagen blir ju längre iallafall. D har redan sovit en stund (annars brukar hon inte ens ha somnat nu).

Det yr några mjuka flingor i luften. Jag hoppas på liknande väder i helgen. Då ska vi nog åka till stora pulkabacken.

Idag ska jag äntligen träffa psykologM. Det finns en hel del katastroftankar som behöver ut ur mitt huvud.

Nu ska jag ta tag i studievägledarringandet. Hoppas Ni har en fin dag!

- Mobilbloggen

kollektionssläpp

2012-01-25T20:27:00.001+01:00

Idag släppte me&i sin vårkollektion (tur jag har mammorna på öppis så att inte inte sådana viktigheter missas!). Det är som det brukar vara. Det var en hel del fint, men en del som jag behöver "känna" lite på. Jag gillade cirkustemat iallafall men saknade CB, gillades hennes touch.

Några favoriter är iallafall...

(bilder)

kallt

2012-01-25T18:13:00.001+01:00

Öppistime idag igen - Dropinsång med många av kompisarna. Eira hade dock myror i brallan och hade lite svårt att sitta still, men kul var det iallafall.

Efteråt tog vi en prommis till F&F där E fick leka av sig lite i snön. Skottning är skoj (bådar gott inför husdrömmar).
Vi åkte lite kälke i backen och gick sedan in för att dricka lite varm choklad. E hade haft alldeles för tunna kläder och var alldeles kall.

Tur för oss, för nu blir vi bjudna på middag också. Fisk i ugn. Mumma!

för dig som för mig

2012-01-24T21:58:00.000+01:00

Karantän över för denna gång. Tänk om vi skulle kunna hålla oss friska, på benen lite längre denna gång. Vi traskade ner till öppis på rytmik efter lunch. Trevligt som vanligt. Eira ville nog egentligen ha lite mer lekengagemang av mig än vad jag orkade idag. Öppis blir liksom också mitt andningshål i vardagen. Idag fick gjorde dock det dåliga "mammvetet" sig påmind när jag lyssnade för dåligt.

Jag finner inte riktigt orden här emellan. Så jag avrundar.

Mina tankar finns ikväll hos en av mina bästa vänner som tagit ett viktigt och svårt beslut. Underbara Du. Jag finns här. Som du funnits för mig.

Musik är bomull för onda sår. N presenterade denna för mig här om dagen. Jag älskar.

poppisar

2012-01-23T18:03:00.000+01:00

På polarn o. pyret har det kommit in nya vårkläder. Å, så mycket fint. Jag hittade förstås genast favoriter som jag önskar åt tjejerna. Mmm.

(Bilder)

karantän

2012-01-23T17:46:00.000+01:00

Dagen har tillbringats i karantän. Det har inte ännu passerat 48 timmar så vi har varit på hemmaplan (jättejättetråkigt att missa matlagningen på öppis - igen!).

E har varit lite uttråkad så kreativiteten har verkligen satts på prov.

Vi startade med lite degning iallafall och eftersom det inte blev någon snögubbe utomhus

byggde vi en i lera.

Annars passade dagen bra för att göra några storkok till D.

Det är ju en kräsen liten dam som inte alls äter allt som serveras.

Hon och E skiljer sig milsvidder åt i det här avseendet.

Idag gjorde jag äpple/päronpuré iallafall och med lite kanel i lyckades det slinka ned en sked eller två(eller till och med tre & fyra).

En påminnelse till mig själv är att ringa högskolan imorgon och påanmäla mig inför medicintrean som går i maj. Tänk. Det är inte allt för lång tid dit. Förhoppningsvis räcker dagarna till att vara hemma under sommaren iallafall.

smittor

2012-01-22T21:26:00.001+01:00

Jag hatar magsjuka. Ja de som känner mig vet att jag har i det närmsta fobi för kräkor. Därför hoppas jag att det här är över nu.

Jag hade en vända inatt men har mått kymigt hela dagen. E har varit piggelin.
Blä! Tänk att man aldrig går säker från smitta. Jag önskar att alla förstod vikten av att stanna hemma när man är/varit sjuk, tills smittorisken är över.

Jag vet de som beger sig ut i köpcentrum med smitta, själva eller med smittade barn. Men utan tanke på vilka konsekvenser det kan få. (Jag vet att man i vissa undantagsfall är så illa tvungen att ge sig ut.)

Vi blir hemma iaf, tills vi med säkerhet vet att det inte bryter ut på någon annan. N är i det närmsta immun, blir nästan aldrig sjuk, men för D finns fortfarande en risk.

sjuka stugan

2012-01-21T18:30:00.001+01:00

Dockan Mimmi blir ompysslad i sjukstugan. Ja och däremellan är det sjukstuga på riktigt. Imorse började E kräkas och har så fortsatt under dagen. Hon har varit pigg mellan varven och nu mot kvällen har hon iaf fått behålla vätskeersättning. Jag törs inte hoppas på att vi andra klarar oss. Men jag ÖNSKAR verkligen att D slipper.

Så jag hoppas att Ni har en smula mysigare lördagskväll.

i'm still me

2012-01-18T22:59:00.000+01:00

Dag till ända. Trött är bara förnamnet. Det känns som om det är något som saknas i min kropp. Energin är puts väck.
Jag ser fram emot imorgon kväll, då jag ska rymma från kvällsbestyr en stund på promenad med fina M. Vi sågs förresten idag. Äntligen, efter alla sjukor, högtider och vändor. Stortjejerna fick busa i is(lek)parken och småttingarna slumrade. Eller ja, E iallafall. Disa vill ju som oftast vara med där det händer. Så hon satt på min arm tills hon inte orkade längre.
På eftermiddagen var det BVCbesök. Det blev väl liksom mer så att jag uppdaterade dem. Jag vet inte om det gav oss så mycket. Synd att det känns som löpande-band-metoden. Jag hade tusen frågor och hann knappt ställa någon. Jag kände hur det brådskade och vi drog till och med över tiden med en minut. Hela 16 minuter blev det, undrar hur mycket som hinner snappas upp egentligen. Är det bara för protokollet?

Disa har ätit sin medicin i en vecka imorgon. Ikväll gick vi upp på standarddosen. Än så länge har vi inte sett några direkta biverkningar. Ingen större trötthet (vilket i Disas fall annars skulle vara bra eftersom hon inte sover så mycket...) eller oro. Jag hoppas så innerligt att det här ger oss en krampfri liten tjej. Önskar. Önskar!

Jag är så fylld av kärlek till alla er som funnits vid vår sida under den senaste tidens prövningar. Några få av er har funnits där jämt. Några har visat sig vara starka klippor att luta sig mot, som vi inte visste att vi hade. Och som vanligt, när vindarna blåser för hårt, har flera också fallit dän. I'm still me. Och även om jag uppdaterar mig här så behöver jag också närhet. Vänskap, öga mot öga.

återfunnen matglädje?

2012-01-17T22:36:00.002+01:00

Såhär smaskigt såg det ut här om dagen när vi åt. Jag undrar varför vi har så lätt att fastna i samma gamla vanliga vardagsmat när vi ibland får till sådana smaskigheter. Det här är definitivt värt att ätas igen. Mums! Idag hade vi den stora lyckan att bli bjudna på mat hos F&F. Helstekt kotlett och rotfruktsgratäng. Åh. Jag känner suget i magen bara jag tänker på maten. Så gott det var. Jag har återfått matglädjen. Snart är vi på't igen.

Vi hade en trevlig stund på öppis. Eira var äldst. Men?! Min lilla tjej. När blev du så stor? Disa älskade allt. Hon studsade upp och ned. Spelade och sjöng små trudelutter. Imorgon ska vi ääääntligen ses med våra fina vänner. M&A&E. Å vad vi har saknat dem!

Hoppsan, lilla loppan. Storasysters säng är perfekt att resa sig mot.

beslut

2012-01-17T12:18:00.001+01:00

Så. Nu har jag ringt Eiras förskola och meddelat att hon inte kommer tillbaka. Iallafall inte till Norrgården. Nästa gång blir det till "storbarn".

Efter många långa vakna nätter är det detta som känns bäst. Jag kan inte förmå mig att lämna bort Eira medan jag går hem. Särskilt som vi, i och med alla sjukhusbesök, varit ifrån varandra ändå. Och alla infektioner. Det känns överdrivet vanskligt att utsätta Disa för allt Eira skulle få med sig hem. Det kommer en dag då både jag och N ska arbeta, då vi inte har några val. Då blir förskolan toppen. Men nu ska jag njuta av Vår tid hemma.

Och äntligen ska vi gå till öppis. Om en liten stund bär det av på rytmik. Kul!

trekantsgubben farmor

2012-01-16T11:54:00.001+01:00

Målarfärger är roligast just nu enligt Eira. Helst vill hon att vi ska måla tillsammans och hitta på sagor. Igår målade vi en trekantsgubbe som hette farmor. Till exempel.

Vi hade sett fram emot dagen idag men sjukdom ställde till det helt. Inte vi denna gång dock. Matlagningen blev inställd pga sjuk ledare och lekdejt med vännerna skjuts upp eftersom stortjejen blivit förkyld. Usch vilken tråkig säsong det här är. Egentligen skulle jag vilja låsa in oss så vi slipper alla smittor. Men bara tanken på det får mig att klättra på väggarna. Och då lider jag med Eira som inte träffat kompisar på flera veckor... Hoppas på lite rytmik imorgon iallafall.

7 månader

2012-01-14T22:09:00.001+01:00

7 månader.

Närmre ett år än födelsen.

Du är så tapper min lilla älskling. ¨

Så mycket du gått igenom redan.

Så mycket ont. Så mycket hemskt.

Om jag bara kunde skulle jag ta allt.

7 månader.

Du börjar ta för dig.

Vet vad du vill.

Även om du lika ofta vill vara i famnen.

Nära nära. Gosa och busa.

Lilla älskade Disa.

Jag önskar dig Allt gott!

maktlöshet och stora ord

2012-01-14T21:41:00.000+01:00

Det finns för många ord i mitt huvud. Som snurrar runt och tar plats. Så pass mycket att jag inte riktigt får till allt praktiskt. Måste hämta saker, flera gånger om. Glömmer. Måste gå tillbaka. Igen. Vad var det nu jag skulle hämta?

Det har varit tunga dagar. Tunga veckor. Tunga månader. Obefintligt med sömn. Mardrömslika stunder.

Nu är vi hemma. Tyvärr har lugnet inte riktigt lagt sig än. Om det nu någonsin gör det.

Vi har inte fått svar på alla prover än. EEG såg fint ut, liksom de provsvar som ändock kommit. Läkarna tror inte att det kommer att synas något konstigt alls på något de testat. Ändå kommer de. Kramperna. Här om dagen värre än någonsin. Jag känner mig så maktlös.

Vi har därför börjat medicinera, mot epilepsi. Det är en lång behandling. Som säkerligen sträcker sig över år. Både läkarna och vi har förhoppningar (såklart) om att det ska växa bort. Att det handlar om att hon har en låg kramptröskel, som med mognad av hjärnan (och med skydd av medicinering) ska ska stärkas så att vi slipper monstren.

Kramperna är inte farliga i sig. Men själva krampandet förlamar oss som familj. Ett magont. En konstant oro. Disa är inte känslig för infektioner i sig. Men om hon får en infektion innebär det att hon kan få feber vilket med stor sannolikhet leder till att hon krampar. Det isolerar oss en del. Särskilt såhär i förkylningstider. Storasyster leker att dockorna krampar. Tar fram sprutor och säger -"Såja, ingen fara. Krampen är snart över." Men som också med oro i rösten säger -"Mamma, Disa ska inte krampa igen va?" Eira som emellanåt har varit arg på mig. Jag har varit borta mycket. Försvunnit hastigt. Det gör mig ont.

Disa är en glad tjej. Pigg och alert, som alltid vill vara där det händer. På sjukhuset lärde hon sig att häva sig upp mot saker. Sjukhusspjälsängen var perfekt för det. Tidigare har hon hävt sig upp på saker liggande eller upp på knä från sittande. Men nu kom hon hela vägen upp. Älskade lilla mumlan.

(Psst. Om ni kollar på klippet, stäng av eller sänk ljudet. Min röst är fjantigt jobbig att höra. Och fråga mig inte varför jag upprepar allt. I do it all the time. Och ja, jag vet att jag missat själva "målet", men den är rätt gullig. Ändå. Därför får ni se den.)

hatar död

2012-01-10T15:26:00.001+01:00

Det blev en mycket tuff natt med sisådär två timmars sömn. Prover tagna och på fm gjordes lumbalpunktionen. När den var över föll jag ihop i en liten pöl. Usch så tufft. Min duktiga lilla älskling.

Men så finner man styrka någonstans och lyckas se allt det relativa. I rummet vi låg förut har ett barn precis dött. Jag lider så oerhört med hela familjen.

Jag kan inte nog tacka för att mina små flickor lever. Jag hatar död. Hatar!

nu är vi där

2012-01-09T19:01:00.001+01:00

På plats.

Jag misstänkte själv att D skulle sova på EEG, men eftersom det inte stod ngt i kallelsen och vi inte skulle läggas in förrän efteråt slumrade D en stund i bilen på väg upp. Vilket resulterade i en mycket svettig stund för mig att försöka söva en hysteriskt pigg tjej. Till slut gick det och registreringen blev fin, ovanligt fin sa hon. Imorgon kommer svaret. Nackdelen med att ha långt hår är definitivt vid EEG. Men D tyckte att det var rätt ok ändå, trots trassel.

Nu är vi på plats. Imorgon ska en hel del prover tas, fastande (få se hur poppis jag är i natt...) och lumbalpunktion någon gång under dagen. Tydligen utan sövning, vilket gör mig lite nervös. Usch, allt är pest eller kolera hela tiden.

Jag saknar redan Eira men intalar mig att hon inte hinner sakna mig.

Nu, lite kaffe.

packat och lyssnat

2012-01-08T21:30:00.000+01:00

Barnens kulor från granen.

Idag åkte julen ut.

Det känns som om den aldrig riktigt hann in.

Vi var ju inlagda på sjukhuset i november vilket följdes av flera, flera veckors sjukor.

Och sedan blev vi inlagda igen.

Nu kändes det som om vi var tvungna att packa ihop eftersom jag och D blir inlagda imorgon igen.

Imorgon är det dags för utredning av alla de kramper som min minsta lilla älskling dras med allt för ofta.

Än så länge vet jag inte helt vad som ska göras. Mer än att vi börjar med ett EEG när vi kommer.

Jag vet inte om vad som skulle kännas bäst/värst.

Att de hittar någon orsak. Eller att de inte gör det.

Vi har packat för att vara borta några dygn, jag skulle gissa på tre.

Det känns jobbigt att vara ifrån Eira.

Jag har försökt att berätta. Men jag vet inte om hon helt förstår.

Jag vill ju bara inte att hon ska känna att jag överger henne.

Jag, om någon, vet hur känslor av övergivenhet kan sätta livslånga spår.

Det är tur att vi har telefoner. Och det är tur att jag vet att hon kommer ha det bra när jag är borta.

Jag ska ladda telefonen med ljudböcker. Det har en tendens till att bli oerhört tråkigt där på avdelningen. Fast sist delade vi rum med en trevlig tjej (som jag önskar att jag tagit namnet på), med dotter - nästintill lika gammal - som också hade krampat. Vi pratade mycket och tiden gick så mycket fortare.

Just nu lyssnar jag och N på Eldvittnet. Men jag tror att jag behöver en till.

Jag har en födelsedagspresent innestående på itunes som jag tror får bli en bok.

Bild härifrån

chmakaktus

2012-01-06T17:19:00.001+01:00

Vi tillbringar lite tid hos faster A som fyller år imorgon. I present har hon bland annat fått en "chmakaktus" (en gurka med 25 mashmallows).

Eira hade namnsdag här om dagen (eftersom Eira inte finns i almanackan firar vi Ruth som hon också heter). Så nu myser vi framför en av hennes presenter - Nicke nyfiken, the movie.

Disas topp 3-lista (6 månader)

2012-01-05T08:02:00.000+01:00

Topp 3 leksaker

Trumman (eller annat som går att trumma på...)
Köksredskap
Eiras leksaker, av allehanda slag

Topp 3 sovställen

Helst intill mamma
Egna sängen
Vagnen

Topp 3 musik

Nu ska vi spela, spela, spela.
Här kommer Pippi Långstrump
Nu ska vi spela på trumman...

Topp 3 att inte gilla

Att bli lämnad själv någonstans
När storasyster vill ha sina saker ifred
Att klä på sig

Topp 3 ansiktsuttryck

Det underbara leendet på morgonen
Rynknäsan
"Pruttmunnen"

Topp 3 läten

Emmemme & Pppppprrrppp
Iiiiiiih (härmar storasysters illvrål...)
Aouäääaouuua

Topp 3 lekar

Mamma/Pappa äter upp mina fötter
Kittlasramsor
Spela instrument

Topp 3 mat

Rotfrukter
Gröt
...börjar tycka att det är ok med lite frukt och bär. LITE ok.

favoriter

2012-01-04T22:27:00.000+01:00

"Småttingarna" i familjen har fått så fina julklappar.

Leksaker, kläder och annat som kommer till stor användning.

Av faster Angelica fick tjejerna bland annat de här fina klänningarna från Po.p.

Inte bara fina, helt underbara!

Så mjuka och sköna i materialet och vilka härliga färger.

Storfavorit!

kontrollbehov

2012-01-04T22:15:00.001+01:00

När jag känner att jag inte har kontroll skapar jag projekt. Jag funderar och N utför.

Vi har stått still i renoverande och pysslande i hemmet, eftersom vi väntat på vårt hus.

Men eftersom det verkar dröja måste vi göra lite här hemma som får oss att trivas lite bättre.

Ett problem har varit flickornas klädförvaring (alldeles för liten). Men så fick vi nu ändan ur och inhandlade trådkorgar som vi inredde garderoben med. Nu är kläderna i ordning och i skänken, där kläderna var förut fick leksakerna plats.

Rent och snyggt, var sak på sin plats.

PappaN sysslar en del med nilbilder i arbetet och har fixat en variant så att tjejerna också ska kunna ha lite koll.

En krampväska är packad.

Och ett försök att återfå förlorad kontroll.

Krampväska, såsom BBväska.

Så att vi inte ska behöva springa runt och packa i all hast.

Igår hade vi besök av bästa moffa/gudmor Ida.

Jag fick vara bara Sandra en stund och sitta i soffan och snacka om allt av vikt och ovikt.

Idag kom fina Carro med yngsta dottern.

Snacka om jackpot. Två av mina bästa, på två dagar.

I love!

hemma igen

2012-01-02T22:02:00.001+01:00

Vi är hemma igen efter ännu ett omtumlande dygn.

Igår kom kramperna efter dusch, så nu är det ännu ett tillfälle att oroa sig över.

Annars har det varit som tidigare. Ingen vet något om något. Med andra ord.

Nästa vecka läggs vi in för bredare utredning.

stannas upp

2012-01-02T06:55:00.001+01:00

Den här utsikten har jag haft allt för många gånger. Inte ens två veckor gick det mellan kramperna.

Jag är så arg på skiten. Sluta beröva oss liv. För så är det. För varje gång stannas allt upp och går i något slags långsamt mode. Och jag missar dyrbar tid med E och N med D.

Jag orkar allt för mina barn, men också mina krafter tryter. Varför kan allt bara inte få vara bra?! Vi förtjänar det.

Bittert, javisst.

Jag har andra sidor också.

fyllda dagar

2012-01-01T17:16:00.002+01:00

Jag hoppas att Ni haft och fortfarande har en fin första dag på 2012.

De blev en lite tung natt, med en mycket "tuttig" D och en mardrömmande E. Som flera gånger tidigare drömmer hon om något "Bommen", som inte ska komma och ta henne.

-Mamma, "Bommen" får inte ta mig väl. Visst?!

För första gången (faktiskt) så delade alla fyra i familjen säng längre än det vanliga morgonmyset.

Det är Ns sista dag hemma. Det blev ju lite längre "hemmatid" eftersom vi var inlagda, men imorgon är det dags för jobb igen.

Jag har lagt Es förskoleplats "vilande" så tjejligan fortsätter på hemmaplan.

Förhoppningsvis får vi en plats på matlagningen på öppis och isåfall tror jag nog vi kan lyckas fylla dagarna ändå.

starten

2011-12-31T23:03:00.001+01:00

Gott nytt år, fina Ni!

Vi har ätit gott och haft familjemys hela kvällen. Vi hade bestämt att E skulle få vara vaken så länge hon ville, men för en timme sedan sa hon;
-Nu vill jag att du läser saga för mig.

Ja, sen var det Godnatt.

Nu gäller det bara för oss att hålla oss vakna. De senaste åren har det varit lite sisådär med det... ;-)

Ta hand om er och hoppas att ni får en bra start på det nya året.

sammanfattning 2011

2011-12-31T09:30:00.000+01:00

I början av januari fick vi se vårt älskade mirakel på rutinultraljud.

N började sitt nya jobb som sjukgymnast.

Jag avslutade praktiken och påbörjade c-uppsatsskrivandet.

Däremellan drogs vi med envisa magsjukor och förkylningar.

Eira skulle börja på förskolan men kom inte riktigt igång på grund av alla sjukor.

I februari firade vi alla hjärtans dag med goda hjärtan, men med tanken på att kärleken är lika stor alla dagar.

Det var otroligt mycket snö och svårt att ta sig fram.

Jag fick godkänt på min komplettering efter att för första gången fått U i betyget på en tenta.

Vi köpte syskonvagn på impuls.

Eira slutade drick välling.

I mars hittade en "lillebil" hem till vår familj. Ett välkommet tillskott.

Det första kläderna till lilla syskon inhandlades.

Vi bestämde oss för att vi skulle gifta oss. Kyrkan var redan bokad sedan tidigare, men det fanns en del annat som behövde stämma.

I april blev det sedan påsk och tänk att vi hade den äran att få den sötaste påskkärringen.

Påsken i år var rekordvarm och vi kunde sitta på altanen och äta.

Eira fick inviga sin fina cykel som hon var en hejare att trampa på.

Familjen var bjudna på lille Lucas dop.

Så kom maj och jag hade ingen koll alls när det var dags att byta vecka. Det började dock kännas som nedräkning och en födelseplan skrevs.

Jag avslutade sista kursen på termin 5. Mitt andra studieuppehåll.

Mina underbara vänner hade fixat en babyshower och överraskade mig rejält.

N restaurerade barnstolen och vi tog de årliga vårfotona i skogen.

Ännu ett dop lades till handlingarna och denna gång var det Livias tur.

På BF-dagen i juni åkte vi till Säterdalen för att få tiden att gå. På väg hem fick jag värkar i bilen med 3 minuters mellanrum. Vi trodde att det var dags. Men tji fick vi. De avtog med lite vila.

Jag fyllde år och fick en iphone.

Och några dagar senare kom hon äntligen till oss. Älskade Disa!

Vi firade midsommar och hade många fina besök som hade skojiga presenter med sig.

I juli fortsatte vi ha fina besök, mycket fika blev det.

N hade semester och vi besökte bland annt Furuvik med goda vänner.

Troys födelsedag firades och vi blåste bubblor till storebror i himlen.

Och det stora. Jag och N gifte oss. Kärlek!

Hela familjen åkte på semester till huvudstaden i början av augusti. En intensiv tripp.

Vi blev bjudna och gick på Elsas dop.

Föräldragruppskompisarna hade födelsedagskalas med glass och paket.

Vi fick gå på bröllop och njuta av att morbror och hans M sade ja till varandra.

Mina vänner lyckades återigen överraska mig i september, med en möhippa. Precis vad jag behövde.

En härlig dag i goda vänners sällskap med många skratt.

Dopförberedelser pysslades med så fort det blev en ledig stund och i mitten av månaden döptes vår yngsta dotter.

Men mardrömmen tog också vid när D krampade för första gången.

I oktober fyllde vår underbara E två år. Tårta, sång och paket! Eira fick bland annat ett pippiparaply som hon längtat efter.

Vi trodde vi hade hittat vårt hus. Tyvärr var det någon annan som vann budgivningen.

Jag höstpyntade på gravarna. T fick en hjärtelykta (som senare fick lämnas tillbaka eftersom den rostat).

Vi fick konstaterat att D är allergisk mot ägg och jag började äta äggfri kost.

Vi pyntade ljus som tändes på gravarna i november.

PappaN firades på farsdag.

D krampade återigen och vi blev inlagda för utredning.

Jag fick influensan och var sängliggandes i över en vecka, trots det blev det advent också hos oss.

I december var tjejerna med i öppna förskolans luciatåg. E var lucia och D tärna.

Efter alla sjukdomar kunde vi äntligen vara ute i snön och busa.

N krockade med lillebilen som bara blev skrot.

Kramperna fortsatte för Disa och vi var åter igen inlagda.

Vi fick dock komma hem och fira jul.

allt har sin charm

2011-12-30T13:27:00.001+01:00

Jag skulle ju vilja skriva om hur underbar och romantisk gårdagen var. Och underbar var den visserligen just därför jag fick tillbringa den med de jag älskar allra mest. Men livet lullar ju på, 10 årsdag eller inte. Tvättstugan var bokad, vi åt pytt i panna till middag och somnade på soffan. Men allt har ju sin charm ellerhur? Några resurser för att få vara på egenhand finns inte (vi fick ju däremot barnvakt för biobesök för några dagar sedan och vi slapp laga mat) och i plånkan ekar det också tomt.

Nåväl.

Imorgon ska vi laga gottigheter, dricka champagne (bröllopspresent från Ns jobbarkompisar) och försöka hålla oss vakna till tolvslaget iallafall.

Snart bär det av till min fina C med familj. Yngsta dottern A fyller fem år idag. Stort!

10 år

2011-12-29T15:25:00.002+01:00

Duktiga Bro Foto var fotograf.

Idag är dagen.

Dagen då jag och N varit ett par i 10 år.

Drygt en tredjedel av våra liv.

Det har varit upp. Det har varit ned.

Vi har sannerligen genomlevt de värsta av stormar. De största sorger.

Men också de största av lyckor.

Jag vill aldrig leva utan Dig vid min sida.

Du är min bästa vän. Min fasta punkt.

Du som givit mig allt.

Jag vore ingenting utan dig.

"Ja, jag ska älska dig så som du är

och jag vill ge dig allting jag har.

Så låt mig få bära dig när hoppet sviker.

Du betyder allt för mig.

Var inte rädd, jag står bredvid dig

för du betyder allt för mig."

Kärleksvisan, Sarah Dawn Finer

När jag träffade N var jag 17 år. Självdestruktiv, ensam, egoistisk och väldigt sårbar. Jag har alltid hävdat att om jag inte träffat N, hade jag inte levt idag. Jag tror faktiskt att det är så. Med N fick jag också uppleva fenomenet familj. Jag blev accepterad.

Hösten 2001 - Jag såg N för första gången. Han gick Naturvetenskapsprogrammet och jag Estet. En av mina vänner hade gått i samma klass som honom och jag fick hans telefonnummer. Han skickade ett mail till mig efter en dansföreställning där jag dansat solo och sedan dansade vi på "vinterdansen". Vi träffades sedan första gången den 27 december, fikade på stan och vandrade i flera timmar. Den 29e sågs vi igen och den dagen räknar vi som årsdag.

2002 - Jag hade flyttat hemifrån men trivdes inte i lägenheten. Flyttade mer eller mindre in hos Ns familj.

2003 - Vi förlovade oss, en snöig dag i maj, på Holmen. Och vi tog studenten. Flyttade till vår första lägenhet i stan. Jag började min karriär inom vården och utbildade mig samtidigt till undersköterska. N jobbade på Lidl.

2004 - Vi gjorde vår första utlandssemester till Turkiet, Alanya.

2005 - Med en månads mellanrum tog vi körkort, efter hårt och intensivt jobb (jag tog mitt kort på tre månader faktiskt). Vi trivdes så bra i Turkiet och åkte tillbaka, men blev sjuka och fick semestra på turkiskt sjukhus. Firade nyår i London.

2006 - Både jag och N fick fasta tjänster som personliga assistenter. Vi var fortfarande ressugna så efter en sommartripp till London när svärfar fyllde 50 år bokade vi till sensommaren flygstolar till Thailand och backpackade. Här bestämde vi oss för att vi ville försöka bli gravida.

2007 - I januari kom plusset, som slutade i missfall. En jobbig tid följde, även med en tuff tid då en familjemedlem bodde med oss under några månader. Vi åkte till Santorini och samlade krafter. N kom på att det var sjukgymnast han ville bli och kom in (stenhård intagning) till höstterminen. I november kom äntligen plusset igen. Vår tuffa tid började med att mamma dog i december.

2008 - Jag började studera på distans, till sjuksköterska och vi planerade för att bli småbarnsfamilj. Men den stora sorgen kom i juli. Älskade Troy fattas oss. Här började starka band växa oss samman. Jag kände starkare än någonsin att ingenting kunde skilja mig och N åt.

2009 - Efter många månader som jag knappt minns någonting av, men som bestod av att orka ta oss igenom vardagen föddes äntligen vårt kärleksbarn. Eira.

2010 - N tog sjukgymnastexamen och fick jobb direkt, men varvade med pappaledighet. Jag fortsatte studera men fann ganska snart att ännu ett mirakel flyttat in i min mage.

2011 - Jag klarade av termin 5/6 och födde rätt snart därefter vårt tredje barn. Disa. Småbarnslivet, hand i hand med saknad och oro för sjukdomar har präglat det sista halvåret. Tillsammans med kärleken det största av allt. Vi gifte oss den 30 juli.

Under vägen har vi mött många fantastiska människor som varit en stor del av vårt liv och haft förmånen att ha värledens bästa familj runt oss. Det är alla dalar och toppar som gjort vår kärlek till vad den är. Allt är inte gnistrande klart, jämt. Men vi står starka. Vi älskar.

blandade känslor

2011-12-27T14:30:00.000+01:00

Julhelgen är över.

Det är med blandade känslor.

De sista månaderna har varit oerhört känslomässigt påfrestande.

Och lediga dagar som dessutom minner oss om de saknade har gjort

att allt känns lite mer.

Men jag har njutit av tiden.

Njutit av att se mina barn så tillfreds med allt.

E som fullkomligt strålat över alla nya saker och alla människor som hon tycker mest om.

Och D som varit så nöjd. Lilla glada grodan.

Som med sitt stora leende får oss att glömma allt ont.

Julafton 2011.

Obligatoriska julskinksmörgås på morgonen.
E öppnar sista luckan i kalendern.

Hos mormis öppnade E den största julklappen som innehöll en underbar dockvagn.
D var nöjd med allt papper som slängdes överallt, men också hon fick fina klappar.

Sedan åkte vi till F&F där fina faster A väntade.

Och dit hittade Tomten också senare under kvällen.

Som delade ut mååånga mååånga klappar. Flest till barnen förstås.
E fick bland annat ett pippihus med tillbehör och ett duplosjukhus.

Det är svårt att fånga alla på bild i sin bästa sekund. Men här är vi.
Och vi önskar er god fortsättning.

ensamma

2011-12-26T01:04:00.001+01:00

Som bekant firar ju jag och maken 10årsjubileum. Över jul har vi sovit kvar hos F&F och ikväll passade det så bra att jag och N åkte iväg själva på bio. Tre timmar var vi borta och när vi kom tillbaka hann vi precis lagom till Ds nattslurk. Och allt hade gått bra. Mysigt på tu man hand hade vi. Lite ovant.

Lovebirds... För 10 år sedan firade jag och min släkt jul i fjällen. Jag och N smsade hela tiden och träffades så fort jag kom hem.

aftonen

2011-12-25T13:16:00.001+01:00

Det blev en fin afton igår. Jag älskar lyckan i mina smås ögon. E som var helt inne i lek och stoj med alla fina klappar. Och D som njöt av all uppmärksamhet. Till det, att vara tillsammans med de allra käraste och äta gott.

Mot kvällningen for vi till graven. Många tända ljus för saknad liten.

önskar er

2011-12-24T07:13:00.002+01:00

Önskar er en fin Jul.

hemma

2011-12-23T22:13:00.000+01:00

Jag har slutat önska och hoppas på bättre tider. Det känns inte lönt. Det är en dag i taget.

Vi fick komma hem igår. Egentligen är det aktuellt med ett nytt EEG och medicinering, men vår läkare - neurologen - vill att vi läggs in för en längre tid med efterföljande undersökningar och provtagningar och därför avvaktar vi lite. När D inte krampar är hon precis som "vanligt". Hon är en glad och pigg tjej som är framåt i utvecklingen. Hennes allmäntillstånd gav oss alltså en jul hemma. Men lite oroligt är det. Vi vet ju fortfarande inte vad det är som utlöser kramperna. I onsdags började de när hon togs upp ur badet. Helt plötsligt föll hon ihop. Jag vill bara att allt ska vara bra. Jag vill bara att mina små ska må bra.

Idag blev det lite intensivt. Det var så mycket som inte hunnits med. Ja, det är fortfarande mycket kvar att göra. Därför ska jag inte sitta här.

Imorgon är det julafton. Någon saknas oss och det gör ont. Varje dag, men särskilt vid stora högtider. Klockan 15 tänder vi ljus för de vi saknar.

Hoppas att ni har en Fin kväll. Dan före dan.

halv

2011-12-22T06:31:00.002+01:00

Känner mig halv.

Utmattad. För många känslor. För mycket oro. Hoppet är det sista som överger. Men jag känner en svag doft av hopplöshet.

Disa krampade. Igen.

Runt 02 landade vi på barnavd. D var jättepigg och ville inte sova. Vidare utredning idag.

Jag är trött.

Saknar de där hemma. När vi åkt iväg hade E sagt att hon också var krampig och röd om kinderna. Och att hon också ville åka till doktorn. Det är inte lätt att förstå. Vad sätter det här för spår?

ingen hemlis

2011-12-21T08:33:00.001+01:00

Igår tog jag med svärmor och barnen på shoppingvända. Jag och N ska ge varandra nåt litet. "-Det här är våran hemlis nu". Sa jag till fröken skvallerbytta som ivrigt höll med.

När vi kom hem undrade N vad vi gjort under dagen. "-Jo, vi har köpt en present till dig".

Jaja. I år sa hon ju inte vad det var iallafall.

mamma

2011-12-20T07:45:00.002+01:00

Älskade mamma.

Jag minns din doft.

Jag kan än i dag förnimma känslan av att trycka fingertoppen mot din ringklocka.

Jag minns hur dina ögon rörde sig där bakom den dimmiga blicken.

Den som de sa inte kunde se.

Och kanske kunde du inte det.

Men jag såg att när jag talade, rörde sig något hos dig.

Kanske mindes du mig som liten.

Vad skulle du säga om du såg mig idag?

Jag minns dina lena fingrar. Dina smala, alldeles vita fingrar.

Jag har ärvt din ljusa hy. Men de långa fingrarna fick jag inte.

Jag minns ditt tjocka hår. Som ända intill livets slut var så tjockt.

Och rött.

Mamma.

4 år har gått.

För fyra år sedan viskade jag i ditt öra. (Jag är gravid.)

Den lilla pojken som skulle komma att göra dig sällskap. Allt för snart.

Då visste jag inte.

Varken det ena eller det andra.

Några timmar senare dog du.

Du dog när vi åkte där ifrån.

Jag saknar dig, mer än jag vet om.

I hjärtat. I magen.

Jag saknar.

DIG.

veklingkropp

2011-12-19T23:31:00.000+01:00

Alltså. Det har verkligen inte varit piece of cake att ha legat däckad med två småttingar hemma. Första vändan var tuff nog. Med den långa febern. Men den här segdragna förkylningen är inte heller att leka med. Jag tycker synd om E som knappt kommit utanför dörren (hon har ju varit den enda som "bara" haft hosta). Men. Mer tid tillsammans har det blivit. Och jag älskar den tiden.

I helgen kläddes vår gran. Lagom stor när vi aldrig firar hemma. Och oäkta. Förstås. Annars skulle det aldrig sluta nysas. E älskar granen. Idag har hon legat därunder och pratat med kulorna. Julpyntet (tomtarna och andra figurer) som varit utplacerade har hamnat därunder tillsammas med henne.

När E skulle klä granen hamnade liksom allt på samma gren. På samma kvist.

Idag tog vi oss äntligen ut iallafall. Jag kommer ha träningsvärk imorgon. Att pulsa fram med både vagn och bob är rätt påfrestande för en veklingkropp.

Men på tal om veklingkropp har den iallafall intagit nedåtgående trend på vågen. Och i dagarna har jag minsann återtagit befälet i två par jeans. Jepp. Mer sånt tack!

ängla

2011-12-19T15:01:00.002+01:00

-"Mamma jag älskar verkligen snö!"

Så lägligt. Efter en veckas sjuka, ligger ett mjukt täcke på marken. Nu har vi "bobbat" och gjort änglar.

duschpennor

2011-12-19T00:12:00.001+01:00

På stan idag såg jag dom här skojiga pennorna. Att rita med i duschen/badet. Ååååh. Attans att jag redan handlat klart...

Någon som testat?!

isolera?

2011-12-18T23:44:00.001+01:00

Ord på glid.

Vändningen kom till slut. Igår hade jag åter igen fria andningsvägar (tog bara en vecka...). D börjar också bli bättre. Kanske en frisk jul ändå? Jag som längtat så efter öppis och våra kompisar funderar nu om vi ska hålla oss hemma i veckan. Vi verkar ju dra på oss allt som går.

Tomtarna hittade ut igår. N tog in det efter tjejerna nattats, men E vaknade till och helt i extas fick hon hjälpa till att klä granen.

Det är en vecka till julafton. Galet! Julklappar är klart. I år ges det endast till barnen. Jag längtar efter att få se deras miner, uttryck över allt som väntar.

Om två veckor har jag och N varit ett par i 10 år. Tjohej! Vi ska få barnvakt och sedan gå på bio (om allt går bra vill säga - D har ju än så länge inte varit ifrån mig mer än cirka en timme). Idag testade N att ge urpumpad mjölk iallafall och det gick fint. Den här gången både förstod hon hur man gjorde med flaskan och ville dessutom hålla den själv.

Nähä. "Sunes jul" i dvdn och jag kan somna fånigt flinande.

Godnatt vänner!

matglädje

2011-12-14T15:31:00.001+01:00

Ja, tänk vad tiden gått snabbt. Ett halvt år passerat redan.

Jag hade sett fram emot amningen så mycket och jag är glad att det fungerat så bra. Trots mjölkstockningar och som nu, väldiga sår. Men nu när det är dags för mat, känner jag mig faktiskt redo.

D verkar gilla det skeden har att bjuda på, än så länge iallafall. Nu för tiden får ju barnen smaka lite allt möjligt. Tänk så tiderna kan förändras, på så kort tid. När E var liten var det en sak i taget i tre dagar. Nu är det fritt fram att testa. Allt möjligt på en gång. Vi har dock haft lite restriktioner i och med allergin. Men det har gått bra ändå.

Nu ser jag fram emot ledighet över jul (för pappaN), då ska operation "sluta nattäta" dra igång. I need sömn! (fast jag måste erkänna att jag nog var tröttare med E, även fast jag sover betydligt mindre nu...).

Det känns som att det inte var så länge sedan jag gjorde små portioner i små lådor. Nu är det dags igen.
Morot, potatis & palsternacka bjuds det på här. En favorit.

det är i dina ögon

2011-12-14T12:21:00.000+01:00

Älskade lilla mirakel.

Om du bara visste hur du har öppnat mina ögon.

Hur ditt ljuva lilla liv varje dag får mig att vara tacksam.

Idag har du varit med oss uti världen ett halvt år. Magiskt.

Du, som en liten pusselbit passade rakt in i vår familj.

Grattis Disa på 6 månadersdagen!

sjuklingar

2011-12-13T20:38:00.000+01:00

Jag hoppas att Ni haft en fin lucia!

Här hemma har sjukstugan fortsatt. Tyvärr inte åt något av de bättre hållen. Men jag väntar ihärdigt på vändningen. Jag hoppas att vi slipper inhalation för barnen. Jag tror dock att det är nära till hands då de båda är både rossliga och pipiga i bröstet.

Något lussande blev det inte mycket av idag. N tog med sig E för att åka en snabb sväng till gammelfarmor och mormis. Eftersom vi verkar sprida smitta om oss blev det bara snabbvisiter, men uppskattat ska det ha varit iallafall.

Jag kan inte låta bli att fundera lite på förra året. Då var jag mitt upp i praktik, en otroligt tuff tid. Jag vet med mig att december alltid varit en "sjukmånad" för mig och förra året åkte vi på magsjuka ett par dagar efter lucia. Men minns ni det här? Sötaste lucian redan då.

Emellan febertopparna har jag ändå fått lite gjort här hemma idag och det närmar sig mer ett "o-kaos" än kaos. Kanske tomtarna kan komma upp imorgon. Jag behöver lite julkänsla.

lucia i förskott

2011-12-12T13:07:00.000+01:00

God måndag! (ellerjajagvetinteomjagtyckerattdenärsågodmenjagönskarerdetiallafall)

Igår morse vaknade jag upp utan röst. Trippelsuck. Disa började rossla och var inte helt pigg förra veckan, men jag hoppades på att det inte skulle nå oss andra. Dessvärre verkar det nu så eftersom jag idag dessutom är ruskigt förkyld. Eira har också hostat på förmiddagen. Usch. Jag är så trött på det här! Det var ju just alla dessa sjukor jag ville minska på genom att E inte skulle gå på förskolan. Ja bland annat. Och visst förstår jag väl att det finns smitthärdar överallt. Men vi tycks ju knappt kunna beblanda oss med folk utan att bli smittad.

Ja, så helgen har väl inte varit helt på tipptopp. Fredagen började ju med att N krockade med en lastbil (eller något liknande större fordon). Lillebilen blev skrot, men N kom hem oskadd - viktigast förstås. Men otrevligt är det ju och en ovälkommen kostnad i en ansträngd ekonomi.

Sådär. Färdiggnällt.
Igår var vi iväg på luciafirande med öppis i kyrkan. E hade bestämt att hon ville vara lucia. Och vilken vacker lucia sen då. Underbara älskade lilla liten, som skuttade fram i ledet men som sedan stod alldeles stilla och smånynnade lite. Älskar! Disa fick inte vara med framme i kören, men fick vara tärna ändå, i farmors knä.

kyrkan nästa

2011-12-11T09:43:00.001+01:00

Godmorgon fina Ni!

Tredje advent och tredje ljuset brinner. Vi gör oss i ordning för att åka till kyrkan. Dagen till ära har jag tappat rösten. Men det är ju främst barnen som ska sjunga.

Eira har laddat genom att sjunga "Lusse lelle" samtidigt som hon håller händerna i luciaposition. Det blir en spännande dag har jag på känn.

Önskar Er en fin söndag!

en storlek mindre

2011-12-07T20:43:00.001+01:00

Jag har skrivit det förut och det är återkommande, tiden är för knapp. Därav de sporadiska inläggen här. Inte för att jag inte vill, mer för att prioriteringen är på annat.

Idag har det varit full rulle som vanligt. På förmiddagen var det BVC-besök för Disa. Tjejerna skiljer sig rätt markant i storlek. I precis samma månad och vecka skiljer det 1,3 kg mellan dem. 7 kg kärlek stannade vågen på idag. E har ju alltid varit jämnstor med kompisarna som är några månader äldre, så är det fortfarande. D imponerade iallafall med att kunna sitta utan stöd och med sina rullar. Lite mallig blir man ju. Skruttan!

Ja, sen var vi hem en kortis och åt lunch för att sedan traska ner till öppis.
Dropinsång med chans att öva på julsångerna som ska framföras på söndag. Då ska systrarna vara med i luciatåget.

Och så avslutade vi med en tur på bibblan. "Mamma Mu och Kråkan firar jul" blev dagens kap.

Nu har jag lagt upp benen en stund. Ikväll går "Homeland", en ny favorit i tvsoffan.

utan paus

2011-12-04T21:13:00.000+01:00

Som sagt. Vardagslivet tog lite paus i och med alla sjukdomar. Det fungerar ju dock inte riktigt så i realiteten, så det har tagit ett tag innan vi kom ikapp. Och det finns fortfarande en hel del kvar att göra.
Men med en ihärdig-tvärtemot-tjej och en hej-jag-vill vara precis-där-du-är-tjej så går det inte så fort. Och saker som nyss plockats undan har en tendens att krypa fram igen.

Nåväl.

Idag stod pepparkaksbak på agendan. Mer för sakens skull än den goda. E uppskattade det. Och även om hon inte är nån kaktjej så åkte en hel del deg iallafall ned i magen.

Familjens adventsljusstake som i nuläget har två ljus tända. Mys.

"Jag gör en farmorgumma, jag"

Älskade lilla Disa som numer är som en virvelvind. Hon tar sig dit hon vill. Rullandes eller ålandes.
Och jisses, med vilken fart.

vinst

2011-12-02T21:17:00.000+01:00

Och när jag tar igen lite bloggläsning....Vad är det jag ser hos fina Evelina?
Jo att jag vunnit en tävling hos henne!!!
Va! Vilken toppenkväll det blev!

Nu ska här designas en "Troysanbok". För minnen som ska vårdas.
Kärlek! Tack för den chansen!

i'm back

2011-12-02T21:14:00.000+01:00

HoooHoooo..... Trodde ni att jag hade glömt er?

Icke!

Dock har det varit fullt feberupptaget i mitt huvud. Och när febern väl hade gett med sig behövde jag ta tagi i livet igen. Som liksom hamnade lite på is redan efter sjukhusvistelsen.

Idag var dock tredje dagen som feberfri och eftersom det var fredag begav jag och Disa oss ned till öppis för lite babysång. Härligt att komma ut efter två veckors totalt inomhusandande.

Jag vägrade åka hem sedan och inkvarterade oss därför hos svärmor som fick dras med oss ända till kvällen eftersom vi stannade på middag också. En mycket trevlig fredag blev det till slut.

Hoppas att Ni haft detsamma!

det blev advent

2011-11-27T21:45:00.002+01:00

Ja. Trots sjukdom och elände blir det första advent hos oss också. Jag dras dock fortfarande med feber och allehanda andra mindre trevliga symtom, så det har varit aningen tungrott. Samtidigt gnager det ju i mig för allt som jag hade tänkt inför första advent. Att göra med flickorna. Förra året var jag ju mitt upp i praktik och i år är det ju också Disas första.

Nåväl. Två adventsstakar är pyntade. Gardiner, stakar och stjärnor på plats. Dessutom blev det bullar mot kvällen. Och därefter var krafterna slut.

Tack min älskade man som ställt upp mer än någonsin. Jag kan helt ärligt säga att den här febern är milatals resor värre än att föda barn. Och då också Eiras maratonförlossning inräknat.

inget lugn

2011-11-25T20:13:00.001+01:00

Något lugn hemma på Mattisboberget blev det inte även om allt är fortsatt bra med Disa.

Just nu är det jag som är riktigt ynklig. Tempen ligger mestadels runt 40 grader trots febernedsättande. Nyss sjönk det till 39,3 och då känner jag mig aningen, aningen piggare. Crazy bananas, som Eira skulle ha sagt.

äntligen

2011-11-23T12:00:00.001+01:00

En glad men trött mamma i bilen. På väg hem. Äntligen!

tillbaka

2011-11-23T08:17:00.001+01:00

Morgon igen. Första natten som D inte är orolig, utan ganska nöjd. Hoppas det betyder att min lilltjej är på väg tillbaka. Vännerna i rummet bredvid har inte haft en lika bra natt och det värker så i mitt hjärta.

För oss vankas det förhoppningsvis hemgång. Läkaren ska se över EEGn och sedan ska det väl diskuteras medicinering/eller inte. Förmodligen kommer kramperna att bedömas som "ovanliga feberkramper" som kan medicineras som epilepsi. Men därtill kommer biverkningar, så det är inte alldeles solklart.

EEG igår gick jättebra. D somnade utan problem och registreringen blev väldigt bra. Direkt efter fick vi komma till allergisköterskan och ett pricktest visade att det fortfarande är ägg, men inget annat. Vi fick tips på olika krämer/salvor för eksemen som läkaren får skriva på recept idag.

Så.

Hoppas Ni får en fin dag.

remember this

2011-11-22T11:34:00.001+01:00

Note to self. (när jag såsmåningom omintealltförlänge ska ut och jobba som ssk)

• finn tiden! det finns alltid tid att titta till sina patienter. det är för dem VI jobbar. och stanna kvar tillräckligt länge för att höra vad de säger.

• men när tiden ändå är knapp. visa det /stressa aldrig för patienten och anhöriga.

Just nu är det här vår värld. Vi lever i ett litet rum på några kvadratmeter och det känns som om olyckan väntar runt hörnet. Hur personalen bemöter oss präglar hela vår tillvaro.

vilken värld

2011-11-22T09:55:00.001+01:00

Ännu en morgon på sjukhuset. Jag gissar på att dagen blir lika lång som gårdagen.

Disa piggade på sig relativt snabbt på uppvaket i går. Hungrig som en varg försökte hon snutta på allt som kom i hennes väg. Sedan tillbaka till avdelningen där N och E väntade.

Igår fm fick vi plötsligt syn på några vi kände igen. Min första spontana tanke var att bli jätteglad, tills det slog mig att det var fel plats att bli glad på. Ja så nu ligger vi i rummen bredvid varandra, vi och vännerna. Vilken värld!

Imorse var det också någon som kom på att vi borde bli isolerade. Det har vi inte varit på hela tiden eftersom infektionsprover inte visat på något och eftersom D inte har några andra infektionstecken (än höjd temp). Men ja, nu är det utegångsförbud. Dagen blir således ännu längre.

Idag väntar vi svar på MR. Eventuellt får vi göra EEG och pricktest också. Dietist och krampssk har vi redan hunnit träffa.

Tack för allas era tankar på oss, det värmer!

sov lilla vän

2011-11-21T14:33:00.001+01:00

Väntar på D som just i detta nu är på MR. Sövningen var ett av de värsta hittills. Precis när hon somnade såg hon ut som sin bror. Nu är det utom min kontroll. Om en stund får vi komma till uppvak. Lilla älskade hjärtat.

väntan

2011-11-21T08:59:00.001+01:00

Jaha, dag 3 nu då. Jag är inte det minsta impad av gårdagen. Toppenpersonalen från lördagen var utbytt. Läkaren igår var i det närmaste osympatisk och inget som läkarna på lördagen sagt verkade vara viktigt. Inte heller att ta ett nytt allergitest, trots att det kan tänkas vara smart då D till och med reagerat på något medan vi varit här.

Nåväl.

Idag vet jag inte ens vad det är för personal eftersom det inte är någon som hälsat än. Jag antar att jag själv får ta tempen (vilket jag gärna gör) om en stund. (ja, nu kom det en Ssk iallafall, så helt bortglömda är vi inte.)

Så. Jag försöker att hålla perspektiven trots att jag känner mig en smula...uppgiven. I ett rum längre bort ligger en flicka med cancer och just nu känner jag mig oändligt tacksam över att det inte är vår verklighet, vad vi vet. Och jag lider med alla familjer som lever med oro och skräck för sina barns liv.

Vi väntar närmast på ronden för att eventuellt få svar på det "minieeg" som gjordes i lördags och som hon "turligt" nog hade på sig under en kramp. Dessutom väntar vi tid för EEG och MR. Vi får se om vi blir kvar eller får åka hem i väntan. Just nu hoppas jag på det sistnämnda.

vändningar

2011-11-20T11:51:00.002+01:00

Natten blev lugn.
En sköterska kom dock in runt ett och gav mig en Alvedon till D. Jag som var helt utslagen somnade om och vaknade efter en halvtimme med en smält Alvedonsupp i handen. Ja, oron tar ut sin rätt i trötthet.

Nu sover lillgrodan på Alvedon, igen. Hon är vaken korta stunder men orkar inte så mycket.

Nu väntar vi på pappaN som kanske hinner hit innan ronden. E kommer med F&F lite senare.

Den här helgen blev sannerligen inte som tänkt. Igår skulle vi ju ha haft myslördag och tårtkalas med fina vännerna och idag skulle vi ju ha varit på syskonfotografering hos Caroline på Bro Foto.

Vändningar att tala om.

än så länge

2011-11-19T20:14:00.001+01:00

Liten har feber igen, men denna gång hann vi före stigningen och inga kramper än, tack och lov.

Nu sover hon och jag slappnar av en sekund med körsbärssaft (mmm) och så mycket bättre.

Hoppas att natten blir lugn.

ingen hänsyn

2011-11-19T16:06:00.002+01:00

Då var det dags igen. Prövningarna livet för med sig tar ingen hänsyn till hur mycket människan känner att hon klarar av. Men jag vet ju att jag inte har några val, för mina barn orkar jag allt.

Igår kväll krampade Disa igen och efter långa minuter utan bättring trots kramplösande kom så ambulansen igen. Färd först till närakuten och sedan vidare till Falun.

Nu är vi inlagda i väntan på vidare utredning efter otäcka kramper även idag. Tacksam dock över att vara under övervakning.

Nej, mammahjärtat har svårt att få ro. Lilla älskade groda, måtte allt bara bli bra.

bara en fas

2011-11-17T23:56:00.001+01:00

Vem har tagit min bebis som älskar att ligga i sin säng? Ja, det kan man undra. Eller bebis som vill ligga alls. Typ. Istället har jag en sovande groda i famnen, som gallskriker om jag försöker lägga ned eller lämna över till N. Ojojoj, vilken spännande natt det ska bli (den Xe i ordningen...). Hej ömma axlar. Jag intalar mig att det bara är en fas. Bara en fas!

aldrig som nu

2011-11-17T13:56:00.001+01:00

Det är inte klokt att det är torsdag igen. Tiden har aldrig gått så fort som den gör nu. Det händer något hela tiden.

Dagen idag startades med lite tanke- och känsloverksamhet hos psykologM. Tänk allt det alltid är så röriga tankar i mitt huvud, för att inte tala om känslor.

Flickorna sover middag fortfarande (samtidigt för ovanlighetens skull), men strax ska vi börja göra oss klara för att gå hem till M&A&E. Mysig eftermiddag alltså.

Igår åt vi middag hos F&F och medan maten lagades var jag och barnen i lekparken. Jodå. I mörkret. E är då inte rädd av sig. Själv tyckte jag det kändes lite kusligt att vara där bland träden i kolmörkret. Tur jag har en dotter som aldrig är tyst! ;-)

nallefika

2011-11-15T21:51:00.001+01:00

Lång dag till ända. En bra dag. De har varit sällsynta ett tag och därför njuter jag lite extra.

Tisdagar har för övrigt en tendens att vara bra. Det gillar jag.

Efter lunch bar det i vanlig ordning av ned till öppis och rytmik.

På väg ned har E några hållplatser hon gärna vill stanna till vid. Ett av dem är vid "bakfönstret".

Nallarna sitter och fikar och om
man har tur kan det vara någon där bakom som bakar. Här om dagen hade vi tur och såg en tårta bakas.

icke för mig

2011-11-15T10:08:00.002+01:00

Morgonens sysselsättning.

Jag tycker det är skönt (både för mig och allmänheten) att jag inte valt yrkesbana som byggmästare. Det skulle kunna vara så att vår tågbana inte riktigt blev som på bilden. Inte alls faktiskt. Det slutar till och med med att tågen får plumsa ner i sjön. Vilket i och för sig E tycker är mycket roligt. Jaja. Husen är fina iallafall och vi har ju en bro! ;-)

5 månader av allt

2011-11-14T21:44:00.000+01:00

Älskade lilla mirakelgroda, idag är det din 5 månadersdag.

Tänk att det känns som igår, då du fanns mig så nära. Under mitt hjärta. Redan en del av mitt allt.

Tänk att du också finns här hos oss nu. Så självklar. Så oerhört älskad.

Disa, som älskar att vara där det händer.

Som inte vill sova på dagtid. Som bara vill stå eller sitta. Till och med stunder, helt av sig själv.

Som älskar musik och när storasyster hoppar.

Som är otroligt mammig, men som lyser upp när det är dags för pappabus.

Finaste lilla hjärtat mitt.

5 månader.

fyra jordgubbar och en liten gubbe

2011-11-13T21:38:00.001+01:00

Här om dagen, när jag och N tittade på tv tyckte vi att det lät ovanligt "burkigt". N muttrade något om högtalarna och lyssnade igenom dem alla för att avsluta med subwoofern.
-Nämen...

Och när han vände upp och ned på den, så ramlade det ut inte mindre än - fyra jordgubbar och en liten gubbe.

På morgonen fick E syn på den lilla högen. Jag frågade henne om hon visste var de varit någonstans. Då gick hon fram till subwoofern, la sig på knä...
-Ja, fjälvklart mamma. Dom var här inne.

Ja, ingen kan ju klandra henne för att inte ha koll på sina saker iallafall.

känslosamt

2011-11-13T20:36:00.000+01:00

Flickorna är duktiga på att SMSa.

Fars dag.

En dag med många känslor.

Men främst av lycka.

Jag är så tacksam över att vad jag och N åstadkommit. Så tacksam över den familj han gett mig.

Så tacksam över våra underbara barn.

Och han förtjänar ALL kärlek. Allt gott.

Inte nog med att jag har världens bästa man som är världens bästa pappa. Jag har också världens bästa svärfar, som är varldens bästa farfar. Vilken tur jag har va?

F&F hade varit i storstan så då passade det bra att vi fick bjuda på Fars Dagmiddag när de kom hem.

Ett nytt recept på kladdkaka, mums.

Som alltid, ett ljus för alla de som inte finns med oss här.

fotbollsmatchen nr 2

2011-11-09T21:20:00.000+01:00

När Eira var liten var vi starka i våra rutiner. Även om vi lät E visa oss vägen så vek vi (oftast) inte ifrån det vi bestämt.

Såhär såg det ut när E och pappaN läste godnattsaga. Till exempel.

Med Disa har det varit annorlunda. Hon har liksom varit en enda stor rutin hela hon. Hon har visat oss och vi följde. Och avviker vi någon kväll protesteras det. I högan sky. Till exempel vill hon sova klockan 20. Prick. Och nåde oss om vi är sena. Vi har haft lite dåligt samvete över att inte hunnit med sådant som vi hann med Eira. Såsom godnattsaga till exempel. Men nu börjar det bli lite rutin över det också. Favorit i repris. Fotbollsmatchen.

onsdag i det stora hela

2011-11-09T21:15:00.000+01:00

En fin onsdag, trots det sedvanliga "onsdagstrotset". Tänk att det verkar som om det går troll i onsdagar.

Vi startade dagen tidigt med att packa oss redo för att åka till pappaNs jobb och hälsa på. PappaN som idag hade ridning på agendan. Det var en mycket spänd stortjej som ivrigt skyndade sig igenom ridhuset för att komma ut i stallet. Något besviken var hon till en början över att inte få rida på de stora hästarna. Men Smulan stod troget och väntade och när E väl kom upp såg det ut som om hon aldrig gjort annat. Ja, och sedan skulle förstås varenda lite vrå upptäckas. Jag kan väl lugnt intyga att jag inte riktigt kände mig hemma, men det tar sig. Jag stod ju iallafall bredvid hästen den här gången.

Vi lunchade med pappaN innan vi begav oss hemåt igen och lite dropinsång på öppis. Jättekul med "nya" mammor och barn. Lite fika, bus och lek (och hundra toabesök) och sedan förbi F&F för att sedan åka hem.

Pust.

Pust.

Nu väntar en stunds tvtitt innan jag förmodligen slocknar på soffan.

uppehållslösen

2011-11-08T22:11:00.001+01:00

För att vara helt ärlig. Ett blogguppehåll har legat på lut. Eller kanske lösenord. För en tid. Under en tid har jag känt mig lite under ytan. Utan någon särskild anledning. Egentligen. Och jag vet inte varför. Därför vet jag inte ens vad jag ska skriva.

Idag började dagen lite tyngre än vanligt och jag hade tänkt att vi skulle stanna hemma, men efter ett sms av fina M pallarade jag mig och flickorna iväg till öppis. Lite kaffe och "mamma-snack" på det och sedan en lekparkstur med tjejligan M&A&E så kändes det mycket bättre. En gemensam ansträngning här hemma som avslutades med kladdkaka gjorde att dagen iallafall avslutades mycket bättre än den började.

Förresten så ringde jag till barnmottagningen idag, efter att D haft två episoder av "eksem" trots äggfri kost. Hon hann alltså bara vara eksemfri några dagar. Och kvinnan som svarar är inte min favorit. Verkligen inte! Hon tyckte att vi skulle "testa att plocka bort lite" för att se vad som kan vara orsaken. Men ÅH, det var ju där vi var innan. Jag vill inte hålla på att mixtra själv. Jag vill veta vad det är som gör att D mår dåligt. Punkt!

alla aldrig men så tacksam

2011-11-05T21:16:00.001+01:00

Förkylda är vi allihopa. Eller iallafall småtjejerna. Då passade det gott med inomhusaktiviteter.

Eira och jag förberedde för eftermiddagens ljuständning.

E fick ett eget ljus att pyssla med. Hon valde stjärnklistermärken.

Väl på kyrkogården fick vi sällskap av F&F. E tittade sig förvånat omkring på alla ljusen.

Vi pratade om att alla de människor som hade fått stenar och tända ljus fanns i himlen hos Troysan och mormor Marie.

Mitt mammahjärta värmdes helt oerhört mycket av alla de ljus som tänts för vår lille pojk.

Jag hoppas att Ni vet hur mycket det betyder för mig att få komma dit och se att någon varit där och tänt ljus. Det betyder. Så mycket!

Jag nynnade mjukt för Disa som var lite ledsen. Och det slog mig.

Jag sjöng aldrig för dig.

Så mycket jag kommer att påminnas om. Alla aldrig.

Alla de stunder som gått oss förlorade.

Jag skänker en tanke för alla saknade. En tanke till alla de vars hjärtan brister.

Stor kärlek.

Troy ~ Mamma ~ Morfar

...och alla de änglar som lämnat oss alldeles alldeles för tidigt.

problem

2011-11-05T11:20:00.000+01:00

Än en gång verkar det vara problem med kommentarerna. Jag som trott att ni varit lite extra tysta.
Det verkar istället som om det är flera av er som skrivit, men det har aldrig nått fram.

Snälla ni. Jag uppskattar så oerhört era ord och reflektioner. Försök gärna att kommentera igen.

julklapp för den minsta

2011-11-05T11:16:00.000+01:00

Bilder från åhléns

När jag och M strosade omkring igår för juklappsshopping kom vi överens om att det är svårt att hitta bra julklappar för de minsta stjärnorna (E är två månader äldre än D).

Vi har ju ganska mycket leksaker redan, från när E var liten och det känns lite dumt att köpa dubletter.

Samtidigt ska det vara något användbart. Jag gillar sådant som skapar kreativitet.

Jag och D har ju gått på babysång sedan hon var cirka 10 veckor. Dessutom går jag med båda tjejerna på rytmik. Detsamma gjorde jag när E var liten. Båda tjejerna gillar musik och det spritter i deras små kroppar när det spelas och sjungs.

Till D känns det därför som om instrument av olika slag skulle kunna vara roligt.

"Nu ska vi spela på trumman.

Och när vi spelar så sjunger vi såhär.

Goddag, goddag, hur mår du idag?

Jag hoppas du mår bra."

Mysigt klosståg. Också från åhléns.

ljuständarlördag

2011-11-05T09:19:00.000+01:00

Ljuständarlördag. Afton för att minnas våra saknade. Och som de är. Saknade. Kanske är det den årliga höstdeppen. Eller så är det något annat. Men magontet finns där hela tiden. Sårbarheten. Otillräckligheten. Saknaden.

Igår hade jag lite paus från vardagen, den som jag älskar. Men som allt som oftast ser likadan ut. Ibland behövs en paus.

Jag och Disa tog en mysdag iväg till en grannstad med våra fina vänner M&E. Lite shopping, prat och avkoppling. Jag riktigt kände att jag fylldes på med ny energi. Flickornas första julklappar blev också inhandlade. Tack vännen!

Första dagarna utan ägg har gått bra. Jag trodde att det skulle vara svårare. Men jag upplever nog att det var svårare med mjölkavhållsamheten. I och för sig ska jag inte ropa hej än. För imorse var det små (mycket mindre än tidigare, men ändock) röda fläckar på kinderna. Tillfällighet kanske, eftersom hon också vaknade upp alldeles förkyld. Eller så fick jag i mig något igår. Vi åt ju ute till lunch och fika och helt säker på att det är äggfritt kan jag ju aldrig riktigt vara - även om de säger att det är det.
Iallafall - Disa har blivit så fin på kroppen. Eksemen har väldigt snabbt dragit sig tillbaka. Och hon har sett ut som en helt annan bebis utan rödflammiga kinder. Mitt lilla hjärta.

ovanligt

2011-11-02T12:51:00.001+01:00

Sådärja! Då var iallafall första julklappen inhandlad. Det är inte första året som faster Angelica är den som får äran att "premiära".
Inslagen är den också, men det sista pysslet spar vi till dan före dan. Julklappspyssel till Bingolotto. Precis som det ska vara.

Båda flickorna sover samtidigt vilket är så ovanligt att jag knappt vet vad jag ska göra. Lura på soffan lite kanske?

Om en timme ska vi åka hem till vännerna Kristin&Olivia. Mysigt!

villhatarmen

2011-11-01T11:46:00.000+01:00

En kort paus i "allt-o-ingentinggörandet".

Lite surfing, letande efter julklappar (småångest över att inte ha köpt en enda). Hittar fina kläder på Polarn o. pyret. Det suger i "Villhatarmen".

Julklänning kanske? Ja tack!

äggfritt

2011-10-31T21:42:00.000+01:00

Godkväll!

Beklagar dålig uppdatering. Men det är sannerligen svårt att finna bloggro när hemmet och det inre känns som ett krigsfält.

Det är så mycket som hänger i trådar och jag orkar inte reda ut det i mitt redan överfulla huvud. Och all dagtid går åt mina små hjärtan.

I fredags var det visning igen. Men huset som såg så fint ut och verkade så lovande var inte rätt för oss. Inte någonstans faktiskt. Ok. Vi börjar få en lång, väldigt lång lista på hus som INTE passar oss.

I lördags firade vi goa Lucas som igår fyllde 1 år. Gottefika och presenter. Hurra!
Jag och N tar varje söndag ett nytt kort med en ny utmaning. Min utmaning förra veckan var att ordna en utflykt. Jag hade planerat en som tyvärr inte funkade med vädret, så istället blev det reserven. En tur till stora grannstaden och besök på leklandet där. Mycket uppskattat av den näst yngsta familjemedlemmen. Ja, även den yngsta verkade uppskatta det och fick premiärsitta i en gåstol (något som jag tror att E faktiskt aldrig gjorde).

Så idag var det tid för barnmottagning och D. Först och främst för hennes eksem och utslag men också för att diskutera detta kring feberkramperna och hur vi ska göra vid nästa vaccination. Barnläkaren är så bra och jag är tacksam över att bli tagen på allvar och bli hörd. En mammas instinkt ska alltid lyssnas på. Pricktest visade allergi mot ägg. Ja, jag hade väl någonstans i bakhuvudet på känn att det var en allergi. Men jag trodde att det skulle vara mjölk det visade på ändå. Nu vet vi och nu blir det till att läsa innehållsförteckningar igen. Äggallergi vet jag inte mycket om.

Såhär illa såg det ut en gång när eksemet blossade upp.
Efter 4½ månad ska det väl äntligen bli bättre nu iallafall.

varmt

2011-10-27T17:13:00.001+02:00

Det enda sättet jag kan måna om och pyssla om T (förutom i mina tankar) är ju vid hans grav. Jag grämer mig ofta att vi inte lämnade med några vinterkläder i kistan. Men granris och ljung känns varmare. Idag tände vi nya ljus och ordnade en höstbukett.

Hos mamma blev det också höstfint. En mörksilvrig änglalykta lyser invid hennes plats.

Tomma platser runt bordet. Som sagt.

bara titta

2011-10-27T10:08:00.002+02:00

God Torsdag!

Morgonen har redan hunnit med att gå i ett. Som vanligt. Men jag älskar att vi kan ta det i vår takt. Igår, när det var förskolefotografering kl 9 började således vår dag två timmar tidigare än vanligt. Så idag uppskattar jag förmiddagsmys ännu mer. Fotograferingen gick bra för övrigt. E var där i drygt en timme själv.

På sistone har det varit mer eller mindre slagsmål vid tandborstning. Men när vi var på stan här om dagen fick Eira syn på barbaskön, både tandkräm och borste. Och ja, tandborstningen har gått så smidigt.

Imorse ville E "titta på" sin tandkräm. Inga problem tyckte jag tills jag upptäckte att vi hade lite olika syn på "titta på" tandkräm. Hmm.

skryt

2011-10-25T22:28:00.001+02:00

Med risk för skryt så måste jag också härmed meddela att sista tentan även den gav ett VG. Läraren hade tydligen till och med bifogat ett mail med massor av trevliga, uppiggande och peppande kommentarer (som jag ser fram emot att få vidarebefordrat till mig eftersom min mail gått i pension....).

Jag är faktiskt en hel del stolt över mitt preseterande. Trots att den annars tre år långa utbildningen för min del kommer att ta fem år så har jag faktiskt lyckats genomföra utbildningen mot alla odds. Jag gav aldrig upp. Och jag sträcker på mig, för mitt kämpande har gett resultat. Jag hoppas att de livserfarenheter jag för med mig ska ge mig viktiga verktyg att klara mitt kommande yrke. Att bli förälder (till alla mina barn) är det största som hänt - och kommer att hända - mig.

God kväll!

zebrashopping

2011-10-25T21:27:00.000+02:00

Tisdagkväll.

Att bara lyckas skramla ihop ett par timmars sömn om nätterna gör inte det "o-krya" måendet bättre. Men såhär framåt kvällen tycker jag mig känna mig helt ok iallafall.

Efter lunch knallade vi i vanlig ordning ned till "öppis" för lite rytmik. En av höjdpunkterna på hela veckan. I jämförelse med hur vi brukar ha det på onsdagar är det här rena drömmen.

PappaN hade monterat om vagnen. D börjar bli för lång för mjukliften. Och inte vill hon ligga ned heller. Det var ett populärt läge nu iallafall. Hos båda tjejerna (även om det kanske inte riktigt syns på bilden).

På kvällen var jag bjuden hem till vår goa "öppisledare" på meandi - jättetrevligt. Och så mycket fint där fanns. Tyvärr tillåter inte vår ekonomi några större utsvävningar och barnkläder har jag shoppat ganska frikostigt ändå på sistone. Iallafall ÄLSKAR jag "Cecilia Blankens"- kläderna och skulle mer än väl kunna tänka mig vart och ett av plaggen i flickornas garderob.

Bild härifrån

i mörkaste natten

2011-10-25T00:58:00.001+02:00

Det är mitt i natten när saknaden slår som värst. Som piskande regn i ansiktet. Som hård storm på en allt för tunnt klädd kropp. Den evinnerliga saknaden.

Jag tittar till mina flickor. Flera gånger varje natt. För jag är rädd att det är för bra för att vara sant. Andas ni?

Det är i mörkaste natten saknaden slår som hårdast. Alla mörka tankar som ändå går att häva om dagen, tar plats och hotar allt det goda. Det ljusa.

Utåt verkar allt så lätt. Så ytligt. Som om livet bara kunde levas. Det är en ständig kamp. Liv och död.

allt och inget alls

2011-10-24T18:12:00.002+02:00

Måndag. Jag känner mig inte helt kry. Har haft ont i kroppen i över en vecka. Feber till och från. Jobbigt. För vardagen tickar ju liksom på ändå.

Idag har vi varit på förskolan igen och E var inte fullt lika skeptisk idag. Så då tror (hoppas) jag att det ska gå bra på fotograferingen i veckan.

Några husvisningar ska vi försöka klämma in också. Undrar hur många hus vi tittat på nu. Första visningen var 2007 och sedan har vi varit aktiva lite från och till. Nåväl. I sinom tid.

nysa

2011-10-23T16:12:00.001+02:00

Prosit. N kan inte sluta nysa. Men bara hemma. Så fort han kommer utanför slutar rinnandet och kliandet. Vi har plockat bort allt som kan tros irritera. Doftljus tillexempel. Någon som har något förslag på vad som helt plötsligt kan orsaka allergi?

hjärtelyktan

2011-10-22T20:41:00.003+02:00

Lördagen har bara rusat iväg. Efter en långfrukost och mysig förmiddag tog jag och Disa en sväng på stan. En vit liten hjärtelykta till Troy blev inhandlad och nu är första ljuset tänt. Älskade lilla hjärtat mitt. Så tom min hand är utan din.

Efter en snabb visit hemma åkte jag och minstingen iväg på 30årskalas på mitt jobb. Å så jag har saknat alla. Det var ett mycket kärt återseende. Jag är tacksam över att ha fått lära känna så fina människor!

En del av barnens kläder har verkligen blivit favoriter. Den här pyjamasen som Disa fick av goa Linda och Alva är så söt och det gör lite ont i magen av att den börjar bli kort i benen. Men den får hänga kvar liiite till...

Nu är det kväller och jag har lagt upp fötterna i soffan. Maken har bakat kladdkaka vilket får stå för helgens onyttighet.

tip-top

2011-10-21T21:07:00.000+02:00

Fredag kväll. Lugnet har lagt sig här hemma på berget. Jag skulle inte vilja påstå att nattningarna av de yngsta familjemedlemmarna har gått "tip-top" i veckan. Men fredag till ära, somnade de båda lugnt och fint i sina sängar. Strax efter åtta.

Inte det lättaste att få med två spralliga smågrodor.
Men söta är dom så det förslår.

N överraskade mig med att båda ha handlat hem till kvällens middag och laga den. Helstekt fläskfilé, potatisgratäng och sallad. ÅH! Alkoholfritt vin till det och middagen blev klockren.

Vi har drömt lite om framtida husboende också. Två visningar igår leder troligtvis ingenstans alls, men det kommer ju fler hus och nästa vecka är vi på't igen.

mittiveckandag

2011-10-19T20:36:00.000+02:00

Onsdag, mitt i veckan. Mitt i vardagsveckan iallafall.

Onsdagar, som jag konstaterar inte är någon bra "öppis-dag". De personer som bara träffar oss där och då måste tro att vi alltid har det sådär "bråkigt och stökigt". Det har vi inte.

Av någon anledning så har det flertalet gånger varit så just på onsdagar.

Nåväl. Efter antalet tjo och tjim behövde jag andas några minuter och vi promenerade till biblioteket.

E fick välja några böcker.

Denna gången blev det Mamma Mu & Kråkan, Alfons (som vanligt...) och två Emiliaböcker.

När E fyllde fick hon Emilia och bondgården av moffa Ida och den har blivit en favorit.

Om hon gillar dessa lika mycket ska jag skriva upp det i den mentala "julklappslistan".

Promenad hem från stan. E fick lov att gå för att inte somna (eftermiddagssovning = omöjlig nattning).
Och sedan cykeltur för att plocka lite "smällbär".

morgontankar

2011-10-18T08:37:00.001+02:00

Godmorgon!

Jag startar dagen med att känna mig tacksam över min fina familj. Det spelar ingen roll var vi bor, bara vi får göra det tillsammans.

Jag har mina nya ljus tända, från partylite. Och som vanligt när ljusen brinner tänker jag extra på min lillpojk. Jag längtar efter dig!

blöjtwist

2011-10-17T22:33:00.000+02:00

Imorgon är det dags för "Öppis" igen.

Förra veckan fick vi shejka till en gammal favorit.

E stod givetvis mitt i ringen och vickade på rumpan.

Blöjtwist!

"Häng nu med i den goa rytmiken, när blöjan svänger i takt med musiken.

Rumporna gungar och snart får dom fart, uti en blöjblöjtwist - så underbart!

Blöjtwist, känner gunget uti kroppen!

Blöjtwist, ifrån fötterna till knoppen!

Ändor som svänger och blöjor som hänger, runt magar som liknar små söta maränger.

Blöjtwist, med små fötter som tassar! Blöjtwist, steppar runt runt och jazzar! Blöjtwist!"